Betfage (fikonhus) var en liten by framför allt bebyggd av prästernas lantställen. Den var belägen på östra sidan av oljeberget. Vid dess västra sida ligger Jerusalem. Mark 11:1Luk 19:29

Genom detta uppenbarade Jesus sin fullkomliga makt. Allt måste lyda honom på denna högtidliga dag i underbar kombination. Befallande majestät och fullkomlig lydnad i djupaste förening. Utan tvivel var Jesus känd för djurens ägare och de hade förtroende för honom.

Dottern Sion, dvs Sions invånare. Profeten säger utförligare, Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. I det att han behövde en annans djur däri för sin ankomst visade sig Jesu ödmjukhet. Djuret var dessutom en symbol för fred, genom visade sig också Jesu mildhet. Han red på en åsninna, inte en stridshäst. Han kommer som fridens och rättvisans kung, ödmjuk och rättfärdig. Jes 62:11Sak 9:9Joh 12:15

Det var ett stort hedersbevis att de lade sina kläder dvs sina “ytterkläder” på de djur som Jesus använde för sitt intåg. Han satt upp så att han alltså red på åsnefölet (Joh 12:15), medan den äldre åsninnan gick bredvid.

Också det att strö kvistar av träd på vägen för en hög person var sed i mellanöstern vid högtidliga tillfällen. Det var främst av palmträden som var rika på plad som sådana kvistar skars. Också genom detta utmärktes Jesus som den ödmjuke eller såsom fridens Kung, för palmen är symbol både för segern och frid. I andlig bemärkelse får också den människa som kastar av sig sin egen rättfärdighets kläder för att få den sanna rättfärdighetens dräkt av honom, den rättfärdige, en dubbel hedersbevisning. Joh 12:13

Hosianna betyder, hjälp! ge lycka och framgång! Davids son (Davids Son, alltså den väntade Messias som nu anlänt, den andliga Kungen) Hosianna, hjälp honom Gud, du som är i höjden! Orden till hosiannaropet hämtades ur Ps 118:25-26. Denna psalm brukade sjungas vid den glada lövhyddohögtiden. Ordet hosianna blev på så sätt i allmänhet ett jubelrop. Men det uttalades också när man bar fram slaktoffren, och dessutom vid slutet av måltiden då påskalammet åts. Jesus gjorde alltså sitt intåg inte bara som kung utan också såsom Guds Lamm, som lät sig slaktas till världens försoning. Ropet hosianna (hjälp du) blev därför egentligen ett uttryck för Jesus, som hjälparen, frälsaren och försonaren. Det låg alltså större betydelse denna gång i det ordet hosianna än de som ropade själva förstod. Från denna händelse på palmsöndagen tills Jesus blir fängslad på skärtorsdagen går det fem dagar. Ps 118:26Matt 23:39Mark 11:9Luk 19:38

Templet, egentligen “helgedomen.” Till det hörde inte bara själva tempelbyggnaden, utan också förgården. På förgården fick också hedningar gå in, därför ansågs den obetydlig av de hängivna fariseerna. Den uppläts alltså för sådan handel som Jesus sätter stopp för. Där satt de som sålde lammen till påskhögtiden. Till de fattiga som ville bära fram andra offer såldes också duvor. Växlare hade också här ställt upp sina bord. Deras huvudsakliga syssla var att växla in olika valutor mot det heliga myntet, som var avsett för tempelskatten. Att detta skedde på helgat område var i sig orätt. Det blev ännu mer opassande genom det oheliga sorl som uppstod. Vinstbegäret ledde dessutom utan tvivel till alla möjliga bedrägerier. Det ena med det andra blir föremål för Jesu nitälskan. Han är templets Herre. I kraft av sitt profetiska ämbete och sin kungliga makt renar han sin helgedom från dessa yttre styggelser. Visst anländer han ödmjuk, men ödmjukheten är på allvar. Vill du ha Jesus som kung, så måste du låta honom komma in i ditt hjärtas tempel. Det får inte förbli syndens rövarnäste. Han vill göra det till ett bönens hus och till sin boning. Lägg också märke till att när hans kyrka förvandlats till ett rövarnäste, då kommer en tid då han kommer att rensa den. Vid sådan rensning passar det inte att bara tala om hur mild och kärleksfull och ödmjuk han är. Han är så kärleksfull, att han kommer för att frälsa syndare och hjälpa alla som vill frälsas, men han är så helig, sträng och rättfärdig, att synden måste rensas ut. Pröva dig själv och kontrollera noga om ditt hjärta ännu är ett rövarnäste eller om Jesus fått göra det till ett bönens hus! 5 Mos 14:25Mark 11:15Luk 19:45Joh 2:13Joh 2:14

Barnen följde här de äldres goda exempel. Detta retade upp de oheliga prästerna och skriftlärda. Lovsång till Gud är i deras öron ett missljud. De ansåg att Jesu ödmjukhet inte skulle stå ut med en sådan ära. Det kom sig dock av deras okunskap i Skriften, hur skriftlärda de än var. Lovsång är en makt, Ps. 8:3. Denna makt bryter fram ur de annars maktlösas mun “för att förgöra fiende och hämnare.” De var Jesu fiender och denna lovsång skar i deras hjärtan. Så skär ännu Herrens ord och lovsång till Herren smärtsamt i alla oheliga hjärtan. Ps 8:2

Fikonträdets blad växer först efter frukten. Här hade all dess kraft gått upp i bladen. Det motsvarade därför inte det det var ämnat för. Det blev därför en bild av det andligt ofruktbara Judafolket. Judarna var nu också nära den förbannnelsedom, som här symboliskt drabbade fikonträdet. Det är också ett tecken på vad som väntar var och en som bara frambringar vackra gärningsblad, utan trons fruktbarhet.

Er, otrogna, och endast av falskhet frågande människor.

Före er, för de är lättare att omvända än de egenrättfärdiga och självfromma. Luthers anteckning: “Det är mycket troligare att prostituerade och ytliga människor blir frälsta, än de högfärdiga, gärningsheliga hycklarna. De första får ofta till slut en känsla av sin synd, men de sista dör i sin egen helighet, såvida de inte genom ett under blir omvända.”

Dessa hycklare ivrade för Guds sak på låtsas. Men “denna iver anser Kristus vara detsamma, som om en som med sina ord lovade sin far lydnad, men sedan bedrog honom. Tullindrivarna och de prostituerade är inte ursäktade av Herren. Han liknar dem vid upproriska barn som först föraktar sin fars befallningar men senare kommer till besinning på hans uppmaning.” Liknelsen om de onda vinodlarna Luk 3:11Luk 3:13

Vingården symboliserar här israelitiska menigheten, särskilt på Mose tid. Stängslet omkring den var lagen. Igenom den avskildes israeliterna som Guds egendomsfolk. Vinpressen var prästadömet, tornet kungariket. Vinodlarna, innehavarna av världsliga och andliga ämbeten. Till dessa lejdes vingården ut mot en del av dess avkastning. Så förhåller det sig med makten i kyrkliga ärenden. Vingården, den yttre synliga kyrkan, är ännu i händerna på vinodlarna. De kan i egenskap av föreståndare handla efter godtycke och egennytta som om de själva vore vingårdens herrar. De kan misshandla Herrens sanna tjänare. De kan manipulera kyrkolagen efter sin vill och onda uppsåt, och numera kanske inte döda, men i alla fall tränga bort arvingen själv. Men till slut kommer räkenskapens tid. Ps 80:9HV 8:11HV 8:12Jes 5:1Jer 2:21Mark 12:1Luk 20:9

Tjänare, väl rustade sändebud för Gud. Sådana var profeterna i gamla testamentet och apostlarna samt genuina andliga människor i det nya. De blir oftast dåligt mottagna och ill behandlade av vinodlarna och de präktiga föreståndarna.

De judiska ledarna ansåg att om bara Jesus röjdes ur vägen så skulle de få uppleva sin bästa tid och de främsta förmånerna. Jesu fiender känner i hemlighet på sig, fastän de inte vill erkänna det, att han är den rätte ägaren, den som de borde lyda och tjäna, men när oviljan och hatet får övertag i hjärtat så väljer de att spjärna mot sanningens udd och försöker visa sin makt i motståndet mot Jesus. Matt 26:3-4Matt 26:27Joh 11:53

Jesus förutsäger här med ett varningens ord deras blodiga uppsåt mot honom. Men de brydde sig lika lite om den varningen som Judas brydde sig om de varningar han fick innan han fullbordade förräderiet.

Denna ankomst eller återkomst skedde vid Jerusalems förstörelse, den första stora förebilden i nya testamentet till den kommande sista domen över världen.

Svarade honom — De onda, de som gör det onda, skall han förgöra med det onda, förgöra på ett sätt som motsvarar mot deras ondska osv. De fäller sin dom, den dom, som sedan drabbar dem själva.

Ett folk som bär dess frukt, genom att tacksamt ta emot den nåd som erbjöds Judarna men som de inte ville ha.”

Var och en som genom otro stöter emot och faller på denna stenen som ännu ligger där i ett tillstånd av förnedring kommer att bli krossad som ett lerkärl mot klippan. Den på vilken han (stenen) faller ner på uppifrån, när han plötsligt kommer för att döma, han smulas sönder. Jes 8:15Dan 2:34Sak 12:3Luk 20:18

Människofruktan, men inte Gudsfruktan! Trots att de hos Jesus såg Guds kraft, fruktade de honom ändå inte, men de var rädda för folket!