1Hör på mig, ni kustländer,lyssna, ni folk som bor i fjärran!Herren kallade migredan i moderlivet,han nämnde mitt namnredan i min mors sköte. 2Han gjorde min muntill ett skarpt svärd och gömde migi skuggan av sin hand.Han gjorde mig till en vass piloch dolde mig i sitt koger. 3Han sade till mig:"Du är min tjänare, Israel,genom dig vill jag förhärliga mig." 4Men jag tänkte:"Förgäves har jag ansträngt mig,utan nytta förbrukat min kraft.Men min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud." 5Och nu säger Herren,han som från moderlivetformade mig till sin tjänareför att föra Jakob tillbaka till honomså att Israel samlas hos honom,för jag är ärad i Herrens ögonoch min Gud är min styrka – 6han säger: Det är för liteatt du bara är min tjänaresom upprättar Jakobs stammaroch för tillbaka de bevaradeav Israel.Jag ska sätta digtill ett ljus för hednafolken,för att du ska bli min frälsningända till jordens yttersta gräns. 7Så säger Herren,Israels återlösare, hans Helige,till honom som är föraktadav varje själ,till honom som är avskydd av folken,till honom som är härskares tjänare:Kungar ska se det och resa sig,furstar ska se det och tillbeeftersom Herren är trofast,Israels Helige som har utvalt dig. 8Så säger Herren :Jag bönhör dig i nådens tid,jag hjälper dig på frälsningens dag.Jag ska bevara digoch göra dig till ett förbundför folket,för att upprätta landetoch fördela de förödda arvslotterna, 9för att säga till de fångna: "Kom ut",och till dem som sitter i mörkret:"Visa er!"De ska finna bete längs vägarna,betesmark på alla kala höjder. 10De ska varken hungra eller törsta,ökenhettan och solenska inte skada dem,för deras förbarmare ska leda democh föra dem till vattenkällor. 11Jag ska göra alla mina bergtill jämna vägar,och mina banade vägarska byggas höga. 12Se, där kommer de fjärran ifrån,några från norroch andra från väster,några från sineernas land. 13Jubla, ni himlar,och gläd dig, du jord,brist ut i jubel, ni berg,för Herren tröstar sitt folkoch förbarmar sigöver sina betryckta.
