1På den tiden, säger Herren, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk. 2Så säger Herren :Det folk som kommer undan svärdetfinner nåd i öknen.Israel får gå dit där jag ger det ro. 3Fjärran ifrån uppenbarade sigHerren för mig :”Med evig kärlek har jag älskat dig,därför låter jag min nåd bli kvaröver dig. 4Än en gång ska jag upprätta dig,och du ska bli upprättad,du jungfru Israel.Än en gång ska du ta din tamburinoch dra ut i dansbland dem som är glada. 5Än en gång ska du plantera vingårdarpå Samariens berg,och de som planterarska själva njuta av frukten. 6För det kommer en dagdå väktare ropar på Efraims berg:Kom, låt oss dra upp till Sion,till Herren vår Gud.” 7För så säger Herren :Jubla i glädje över Jakob,höj fröjderop över honomsom är den främste bland folken.Låt lovsången ljuda och säg:”Fräls, Herre , ditt folk,dem som är kvar av Israel.” 8Se, jag ska hämta demfrån landet i norroch samla demfrån jordens yttersta hörn.Bland dem finnsbåde blinda och halta,både havande kvinnoroch barnaföderskor.En stor skaraska komma tillbaka hit. 9Gråtande ska de komma,men jag ska leda demdär de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckarpå en jämn vägdär de inte stapplar.För jag är en Far för Israel,och Efraim är min förstfödde son. 10Hör Herrens ord, ni hednafolk,och förkunna det i kustländernai fjärran.Säg: Han som skingrade Israelska också samla detoch bevara detsom en herde bevarar sin hjord. 11För Herren ska befria Jakoboch friköpa honomfrån den som är starkare än han. 12De ska kommaoch jubla på Sions höjdoch strömma som en flodtill Herrens goda,till säd, vin och oljaoch till unga får och oxar.Deras själ ska varasom en vattenrik trädgård,och de ska inte sörja mer. 13Då ska flickorna vara gladaoch dansa,unga och gamlaska glädja sig tillsammans.Jag ska förvandla deras sorgtill glädjeoch trösta dem och glädja demefter deras bedrövelse. 14Prästerna ska jag mättamed utsökta rätter,och mitt folk ska mättasav mitt goda, säger Herren.
