1Om jag talarbåde människorsoch änglars språkmen inte har kärlek,är jag bara ekande bronseller en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåvaoch vet alla hemligheteroch har all kunskap,och om jag har all troså att jag kan flytta bergmen inte har kärlek,så är jag ingenting. 3Och om jag delar utallt jag ägeroch om jag offrar min kropptill att brännas men inte har kärlek,så vinner jag ingenting. 4Kärleken är tålig och mild.Kärleken avundas inte,den skryter inte,den är inte uppblåst. 5Den beter sig inte illa,den söker inte sitt,den brusar inte upp,den tänker inte på det onda. 6Den gläder sig inteöver orättenmen gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den,allt hoppas den,allt uthärdar den. 8Kärleken upphör aldrig.Men profetiorna ska försvinna,tungomålen ska tystnaoch kunskapen försvinna. 9Vi förstår bara till en deloch profeterar till en del, 10men när det fullkomliga kommerska det som är till en del försvinna. 11När jag var barntalade jag som ett barn,tänkte som ett barnoch förstod som ett barn.Men sedan jag blivit vuxenhar jag lagt bort det barnsliga. 12Nu ser vi en gåtfull spegelbild,men då ska vi seansikte mot ansikte.Nu förstår jag bara till en del,men då ska jag känna fullkomligt,så som jag själv blivitfullkomligt känd. 13Så består nu tro, hopp och kärlek,dessa tre,och störst av dem är kärleken.
