1Av David.Lovad är Herren, min klippa,som övar mina armar för strid,mina händer för krig – 2min nåd och min borg,mitt värn och min räddare,min sköld och min tillflyktsom lägger mitt folk under mig! 3Herre, vad är en människaatt du bryr dig om henne,en människosonatt du tänker på honom? 4Människan är som en vindpust,hennes dagar som en försvinnandeskugga. 5Herre, sänk din himmel och stig ner,rör vid bergen så att de ryker. 6Låt blixtar slå ner och skingra dem,skjut dina pilar och förvirra dem! 7Räck ut dina händer från höjden,fräls mig och rädda migur de väldiga vattnen,ur främlingarnas hand! 8Deras mun talar lögnoch deras högra handär en svekfull hand. 9Gud, jag vill sjungaen ny sång till dig,sjunga ditt lovtill tiosträngad lyra, 10du som ger seger åt kungar,som räddar din tjänare Davidfrån ondskans svärd. 11Fräls mig och rädda migur främlingarnas hand!Deras mun talar lögnoch deras högra handär en svekfull hand. 12När våra söner i sin ungdomstår som välväxta plantoroch våra döttrar som hörnpelareskurna för palats, 13när våra lador är fullaoch ger förråd på förråd,när våra får förökar sig tusenfaltoch tiotusenfalt på våra marker 14och våra oxar går lastade,när ingen rämna bryts i murenoch ingen förs ut som fångeoch inga skrik hörspå våra gator – 15saligt är det folk som har det så,saligt är det folksom har Herren till sin Gud!
