1Profetia om Synernas dal.Vad fattas dig,eftersom allt ditt folkgår upp på taken? 2Du larmfyllda, bullrande stad,du sorglösa stad!Dina fallnahar inte fallit för svärd,de dog inte i strid. 3Alla dina furstarhar flytt tillsammans,utan bågskott blev de fångar.Alla som påträffades hos digblev fångar,hur långt bort de än flydde. 4Därför säger jag:Vänd bort blicken från mig,jag måste gråta bittert.Försök inte trösta mig över dottern mitt folks undergång. 5Ja, det kommer en dagav förvirring, nertrampningoch bestörtningfrån Herren Gud Sebaoti Synernas dal,med nerbrutna muraroch rop upp mot berget. 6Elam bär kogret,vagnkämpar och ryttare följer honom.Kir har blottat skölden. 7Dina skönaste dalar fylls med vagnar,och ryttare har ställt upp sigvid porten. 8Han tog bort skyddet från Juda.Den dagen ser du dig omefter vapnen i Skogshuset. 9Ni ser att Davids stadhar många rämnor,och ni samlar upp vattneti Nedre dammen. 10Ni räknar husen i Jerusalemoch river husför att förstärka muren. 11Mellan de båda murarnagör ni en behållareför vattnet från Gamla dammen.Men ni ser inte upptill honom som har gjort detta,till honom som har bestämt detför länge sedan. 12Herren Gud Sebaot kallar erpå den dagen till gråt och sorg,till att raka era huvudenoch klä er i säcktyg. 13Men i stället blev detmunterhet och glädje.Ni dödar oxar och slaktar får,ni äter kött och dricker vin:"Låt oss äta och dricka,för i morgon dör vi." 14Men Herren Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning ska inte bli försonad så länge ni lever, säger Herren Gud Sebaot.
