1För körledaren, till "Vittnesbördets lilja", en sång till lärdom. Av David, 2när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolv tusen man. 3Gud, du har förkastat ossoch krossat oss,du har varit vred –upprätta oss igen! 4Du lät landet bäva och rämna.Läk nu dess sprickor,för det vacklar. 5Du lät ditt folk möta hårda ting,du gav oss vin så att vi raglar. 6Men åt dem som vördar diggav du ett baneratt lyfta för sanningens skull. Sela 7Fräls med din högra handoch svara oss,så att dina älskade blir räddade. 8Gud har talat i sin helgedom :"I triumf ska jag dela upp Shekemoch mäta upp Suckots dal. 9Gilead är mitt, Manasse är mitt,Efraim är min hjälmoch Juda min spira. 10Moab är mitt tvättfat,på Edom kastar jag min sko.Ropa av fröjd över mig, filisteer !" 11Vem för migtill den befästa staden,vem leder mig till Edom? 12Är det inte du, Gud –du som har förkastat ossoch inte drar utmed våra härar, Gud? 13Ge oss hjälp mot fienden,människors hjälp är meningslös. 14Med Gud ska vi göra storverk.Han ska trampa ner våra fiender.
