Petrus fråga hade fått ett svar som angav apostlarnas höga förmåner och företräden. I Petrus fråga avslöjades sig också spår av egenrättfärdighet och tankar på egen förtjänst. Dessa tankar måste slås ner i grunden. Det sker genom denna liknelse om arbetarna i vingården. Guds vingård är hans kyrka. Arbetarna är framför allt lärarna, men också andra kristna eftersom var och en som tillhör Kristi kyrka är kallad till någon särskild uppgift i vingården och arbetet där är av många olika typer. Var och en har sitt kall och för alla gäller befallningen, allt det ni gör i ord eller handling, gör det i Herrens Jesu namn. Ordet leja syftar på den nådelön som Herren lovar v. 4, 7 men hör egentligen mer till själva liknelsen. Lägg dock märke till att Herren alltid, när han kallar människan in i nådens rike, förenar nådelöften med kallelsen, se Matt 19:21. Så snart det rätta barnasinnet är etablerat av Herrens ande i människan så är det dock Kristi kärlek som tvingar själen, och inte den utlovade nådelönen. På arbetet följer lön efter arbetets karaktär, men det är helt och hållet en nådelön. Arbetarna i vingården är väl först och främst apostlarna, sedan alla ordet tjänare i församlingen, dessutom också alla troende människor i församlingen, men också alla troende människor i allmänhet. Var och en har fått sin anvisade arbetsplats och uppgift. Tidigt på morgonen kan vara då apostlarna kallades, i början av Jesu undervisningsämbete. Tidigt på morgonen är också när en människa blir kalla tidigt i ungdomen och antar kallelsen till arbete i Jesu vingård osv.

En dagslön, denar, se Matt 17:24. Liknelsen i denna del är alltså hämtad från den vanliga daglönen. För den åtog sig vid denna tid en lejd arbetare en dags arbete.

Vid tredje timmen, dvs klockan nio. Den första timman på dagen var för Judarna klockan sex på morgonen.

Därför att ingen har lejt oss. De hade alltså väntat på arbete eller att någon skulle leja dem. Detta syftar utan tvivel på seden i vissa städer där arbetssökande samlade sig på torget och stod beredda ifall någon kom som behövde deras tjänst och lejde dem för dagen.

Hetta, egentligen brännande vind. Den heta östanvinden från öknen jämförs här med den största mödan i arbetet under den hetaste delen av dagen. En möda som de vilka först började arbetet på de senare timmarna slapp. Den daglön, som dessa fått löfte om minskades inte och de hade alltså ingen rätt att klaga. Men just i detta klagande uppenbarar sig orsaken varför de inte fick mer. De visar avund mot sina medarbetare samt brist på förnöjsamhet och en viss trotsighet mot förvaltaren. De vill själva värdera sitt arbete och tror sig ha förtjänat mer än de fick. Detta visar tydligt att ”elfte timmen” inte betyder dödsdagen, eller den yttersta domen, och att daglönen inte betyder den eviga saligheten. Ingen, som får gå in i himmelen kan klaga. De erkänner med ödmjukhet sin ovärdighet, Matt 25:37, 39. Här i nådens tid händer det ofta att också sanna kristna känner en inre otålighet eller till och med ger prov på en klagande inställning när de ser att andra troende få uppleva större förmåner än de. Det kan t.ex. ske om en äldre kristen som en lång tid arbetat under lagen ser en själ som nyligen blivit väckt snabbt komma till evangeliets frihet, frid och glädje i den helige Ande, eller när man får se yngre kristna ha större framgång än man själv fått uppleva etc.

Liksom förvaltaren i liknelsen visade både nåd och rätt, så handlar Gud både med nåd och rättfärdighet, när han ger människorna gåvor. Med dem som helt och hållet bygger på Kristus handlar han helt och hållet efter Kristi rättfärdighet och sin fria nåd. De andra behandlar han till viss del enligt lagen för att de ännu inte helt låtit sig befrias från slavmentalitet och egenrättfärdighet. De överlämnar inte hela saken åt Guds fria nåd och visar därför också brist på kärlek till sina medbröder.

Med dessa ord tillämpar Jesus själv liknelsen och leder åter lärjungarnas uppmärksamhet till uppmaningen i Matt 19:30. Alla Jesu efterföljare ska därför vara mycket uppmärksamma så att de inte blir de sista och kommer efter dem som gått före i vingården. De ska akta sig noga för att fördel jämföra sig med andra till egen förde och akta sig för all självbelåtenhet. Akta sig för avund och för allt hårt omdöme om sina medvandrare på vägen till evigheten, för detta är inte tillåtet, Matt 6:1. När medkristna syndar har Kristus lärt oss vad vi ska göra, Matt 18:15-18. Med utvalda menas här inte utvalda till evigt liv, för alla arbetarna i vingården kunde genom Guds nåd bli frälsta. Också de första kan, genom den förödmjukelse de fått uppleva, komma till det rätta evangeliska barnasinnet. Utvalda betyder här utvalda arbetare i vingården som själva anser sig för ovärdiga, lyder kallelsen och helt och hållet förtröstar på nåden allena. Liknelsen kan också tillämpas på tiden då Kristi kyrka planterades och hela den tid den funnits. Arbetare kallas ständigt att gå ut till den vingården. Vissa arbetar längre, andra kortare tid. Vissa mer lagiskt, andra mer evangeliskt. Under vissa tider syns det tydligt hur förvaltaren går ut för att kalla arbetare. En sådan tid var reformationstiden och nu i vår tid visar det sig hur han går ut, dels genom att Herren uppväcker många trovärdiga lärare för att bygga upp kristenheten, dels genom att att Herren hos många kristna väcker en innerlig iver för de förlorades omvändelse. Missionärer sänds ut till dem med evangeliets ord för att också hednafolken ska bli planterade i vingården. Man får absolut inte dra slutsatsen av denna liknelse att det är oviktigt om man blir omvänd till Herren tidigt eller sent. Vår frälsare vill bara visa, huvudsaken är att människan i sina egna ögon blir noll och Kristus blir allt. Jesus talar en tredje gång om sin död Matt 19:30Mark 10:31Luk 13:30Matt 22:14

Moderns namn var Salome, Matt 27:56. Hennes söner var Johannes och Jakob, två lärjungar som var högst älskade av Jesus och som jämte Petrus hade varit med honom på berget. Matt 4:21Mark 10:35

Från löftet i Matt 19:28 om de tolv tronerna väljer hon den största förmånen.

De två lärjungarna var närvarande och stämde in i moderns bön, därför talar Jesus egentligen till dem och säger att de varken förstod sin styrka och inte heller rikets karaktär eller det sätt på vilken man får hedersplatser i detta rike. Detta skulle Jesus själv snart visa när han fick dricka bedrövelsens bägare och döpas i lidandets flod. Bägaren symboliserar snarast den påtagliga ångesten, medan dopet också symboliserar det kroppsliga lidandet och blodsdopet till döden. Dopet brukade ske genom nedsänkning och liknelsen symboliserar här Kristi lidande och död. Vad lärjungarna beträffar, måste de vara beredda att följa honom i litenhet och försakelse, hån och förföljelse, lidande och död. Det var den ära de hade att vänta i detta liv. Denna bägare och detta dop är vägen till härligheten, där de trogna får regera med Kristus. Matt 26:39Matt 26:42 Joh 18:11

Ni ska, se Apg 12:2, Upp 1:9. Inte min sak, för närvarande, eftersom jag själv ännu inte har gått in i härligheten genom lidande.

Med denna upprördhet visade de tio, att de ännu led av samma fel som de två, över vilka de blev upprördes. Detta är ganska vanligt. Nå kärleken får sig en knäck så faller man just i det fel som man klandrar hos sin nästa. “Köttet vill alltid hellre hållas härligt än korsfästas, hellre upphöjas än förnedras” - Luther. Mark 10:41Luk 22:24

Till lösen för många, dvs för alla, för hela människoskaran fördärvad av synd. Jesus visar här sina lärjungar med sitt eget exempel, att han inte hade kommen att bli en jordisk kung, och att de inte hade någon jordisk höghet och ära att vänta. Som han hade kommit i självförnedring för att tjäna och uppoffra sig till människosläktets tjänst och därför vandrade i en tjänares gestalt, så skulle också lärjungarna i obetydlighet och ödmjukhet under hån och förföljelse tjäna hans återlösta genom att predika evangeliet. Han stod inför försoningsdöden för människosläktet. De stod inför lidande och bloddop i hans efterföljd. Detta var svaret på deras ännu dåraktiga strävande efter ära i hans rike. De tänkte fortfarande att det skulle bli ett rike av denna världen. Luk 22:27Mark 10:45Fil 2:71 Tim 2:6Tit 2:141 Pet 1:191 Pet 1:21

Två blinda. Markus och Lukas berättar bara om en. Matteus berättar ofta mer i korthet. Han förbigår att nämna om Sackeus m.m. Han slår också ihop skildringen av två blinda. Den ene torde hava blivit helad vid ingången, den andre vid utgången ur Jeriko. Lägg märke till att det fanns många blinda i mellanöstern. Herren hade företrädelsevis tillfälle att bevisa sin makt och barmhärtighet just på dessa människor. Mark 10:46Luk 18:35

Folket tystade ner de blinda och tyckte ropet var besvärande. Jesus tystade dem inte utan gjorde deras ögon seende. Märk väl människors otålighet och Jesu tålamod och förbarmande! Är du i nöd tröttnar människorna snart på dig. Till Jesus får du dock ropa så mycket du vill till dess du finner nåd. Han tröttnar aldrig och tystar inte ner någon som åkallar honom.