1Vem trodde vår predikan?För vem blev Herrens armuppenbarad? 2Som en späd plantasköt han upp inför honom,som ett rotskott ur torr jord.Han hade varken skönheteller majestät när vi såg honom,inget utseende som vi drogs till. 3Han var föraktadoch övergiven av människor,en smärtornas manoch förtrogen med lidande.Han var som ensom man skyler ansiktet för,så föraktad att vi interespekterade honom. 4Men det var våra sjukdomar han bar,våra smärtor tog han på sig,medan vi såg honom som hemsökt,slagen av Gud och pinad. 5Han blev genomborrad för våra brott,slagen för våra synder.Straffet blev lagt på honomför att vi skulle få frid,och genom hans sår är vi helade. 6Vi gick alla vilse som får,var och en gick sin egen väg.Men all vår skuldlade Herren på honom. 7Han blev misshandlad,men han ödmjukade sigoch öppnade inte sin mun.Som ett lamm som förs bortför att slaktas,som ett får som är tystinför dem som klipper det,så öppnade han inte sin mun. 8Genom våld och domblev han borttagen.Vem i hans släkte betänkeratt när han rycktes bortfrån de levandes land,blev han plågad på grund avmitt folks brott? 9Han fick sin gravbland de ogudaktigamen var hos en rik vid sin död,för han hade inte gjort något orätt,och inget svek fanns i hans mun. 10Det var Herrens viljaatt slå honom och låta honom lida.När du gör hans liv till ett skuldoffer,får han se avkomlingar och leva länge,och Herrens vilja ska ha framgånggenom hans hand. 11Genom den möda hans själ har utståttfår han se och bli tillfreds.Genom sin kunskap förklararmin rättfärdige tjänarede många rättfärdiga,och han bär deras skulder. 12Därför ska jag ge honomde många som hans del,och de starka ska han få som byte,eftersom han utgav sitt liv i dödenoch räknades bland förbrytare, han som bar de mångas syndoch gick in i överträdarnas ställe.
