Jesaja 2

1Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem:
2Det ska ske i den yttersta tiden
att berget med Herrens hus
ska stå fast grundat
och vara högst bland bergen,
upphöjt över höjderna.
Alla hednafolk ska strömma dit,
3många folk ska gå i väg och säga:
"Kom, låt oss gå upp
till Herrens berg,
till Jakobs Guds hus.
Han ska lära oss sina vägar
så att vi kan vandra
på hans stigar."
För undervisning ska gå ut
från Sion,
Herrens ord från Jerusalem.
4Han ska döma mellan hednafolken
och skipa rätt för många folk.
Då ska de smida sina svärd
till plogbillar
och sina spjut
till vingårdsknivar.
Folk ska inte lyfta svärd mot folk
och inte mer öva för krig.
5Kom, ni av Jakobs släkt,
låt oss vandra i Herrens ljus.

Herrens dag

6Du har förskjutit ditt folk,
Jakobs hus,
för de är fulla
av Österlandets tänkande,
de är spåmän som filisteerna.
De sluter förbund
med främmande folk.
7Deras land är fullt av silver och guld,
det är ingen ände på deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
det är ingen ände
på deras vagnar.
8Deras land är fullt av avgudar,
och de tillber sina händers verk,
det som deras fingrar har gjort.
9Därför blir människorna nerböjda
och männen ödmjukade.
Du ska inte förlåta dem.
10Fly in i klippan och göm dig i stoftet
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
11för människornas stolta ögon
ska ödmjukas,
männens högmod bli nerböjt.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen.
12För Herren Sebaots dag
ska komma
mot allt som är stolt och högt,
mot allt som är upphöjt
så att det ödmjukas,
13mot Libanons alla cedrar,
de höga och upphöjda,
och Bashans alla ekar,
14mot alla höga berg
och alla stolta höjder,
15mot alla höga torn
och alla fasta murar,
16mot alla Tarshishskepp
och alla ståtliga fartyg.
17Människornas stolthet
ska böjas ner
och männens högmod
ödmjukas.
Herren ensam
ska vara upphöjd på den dagen,
18och avgudarna ska helt försvinna.
19Man ska fly in i klippgrottor
och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
20På den dagen
ska människorna kasta bort
till mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver
och avgudar av guld
som de har gjort åt sig för att tillbe.
21De ska fly in i klippskrevor
och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans höga majestät,
när han reser sig
för att slå jorden med skräck.
22Förlita er inte på människor,
som bara har en vindpust
i sin näsa!
Vad är de att räkna med?

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV