En del av fariseerna hävdade att detta var tillåtet. Det var den grova ytlighetens tolkning av lagen. De trodde sig ändå ha Mose på sin sida. Andra hävdade att det var bara tillåtet i händelse av äktenskapsbrott. Så var det enligt Mose. Kristus hade redan visat detta, Matt 5:32. Men nu prövade fariseerna honom med sin fråga i syfte att han skulle komma med ett svar som bröt mot Mose lag eller låg i strid med deras korruption och falska tolkning av lagen. De sökte efter kunna anklaga honom på det ena eller andra sättet.

Ett kött, så att de är ett, en personlighet, djupt och innerligt förenade, så länge de ”är i köttet” dvs befinner sig i det jordiska livet. Det står dock inte ”en ande,” utan ”ett kött.” Det andliga är oberoende av den äktenskapliga föreningen, även om denna förening inte bör vara oberoende av det andliga. 1 Mos 2:24Mark 10:71 Kor 6:161 Kor 7:10-11Ef 5:31

Skilja åt. Ett sådant åtskiljande sker i själva verket, så snart den ena parten begår trohetsbrott eller håller sig till någon annan än den person som hon ett förenade med till ett kött. Därför är det brottet enda grunden till en rättmätig skilsmässa. Det bästa är naturligtvis om den oskyldiga parten vill förlåta och gå vidare i kristen kärlek, och inte kräva skilsmässa från den som varit otrogen.

Tillät. Det innebär att Moses inte förespråkade utan bara tillät skilsmässor i vissa fall. En mindre skada måste på detta sätt ibland tillåtas för att hindra en större. Ofta rättfärdigar människan liksom fariseerna här det som i själva verket drar större skam över henne. En person som ytligt åberopar det Mose gav tillåtelse till men som aldrig var något bud, kan inte vara en ärlig kristen. Med den typen av krav på skilsmässa visar man att man redan skiljt sig i otro från Kristus och hans kyrkas gemenskap.

Jesus ger här en lag för sina lärjungar och för samvetet. Hos dem som vill följa Herren Jesus får det inte finnas en sådan hjärtats hårdhet som kräver de undantag och tillåtelser som man måste göra för inte kristna. Matt 5:32Mark 10:11Luk 16:18

När fariseerna hade gått, Mark 10:10. Förhåller sig mannens sak så att äktenskapet är oupplösligt och han måste dras med en hustru vilket obehag det än må föra med sig är det bättre etc.

Det här ordet, alltså om att leva ogift och ändå behålla sig behärskad och ren. Gåvan, alltså en särskild nådegåva från Herren. 1 Kor 7:21 Kor 7:71 Kor 7:91 Kor 7:17

De som är födda sådana. Vissa pojkar kastrerades enligt sed som förberedelse till tjänsten som tjänare vi hoven i mellanöstern. Vissa håller tillbaka och släcker denna drift för himmelrikets skull, dvs inte för att förtjäna himmelriket utan för att bättre kunna bidra till dess utbredning och med odelat hjärta ge det hela sitt arbete, hjärta, sin kraft och sin tid. Den som kan göra detta, den som kan förstå, ta till sig och förbli i den uppoffringen som en gåva från Gud ska göra det, om det sker i självbehärskning, annars är äktenskapet bättre. 1 Kor 7:33, 35. “Den tredje typen av kastrering måste vara andlig. En självvald avhållsamhet, annars blir det också med detta som det blir för kroppen.” Luther Jesus och barnen 1 Kor 7:321 Kor 7:341 Kor 9:5

Barn, alltså spädbarn, se Luk 18:15. Ordet betyder spädbarn, som ammas och bärs i famnen, se Mark 9:13. De som bar fram barnen visade tro på Jesus. De trodde att barnen genom hans händer och bön skulle få del av välsignelse från Gud. Handpåläggning i syfte att välsigna, var en gammal tradition, se 1 Mos 48:14-15. Jesus brukade lägga händerna på de sjuka när han helade dem. Lärjungarna visade bort dem som bar fram barnen, alltså säkert barnens föräldrar. Lärjungarna tyckte att deras mästare blev för mycket störd och överhopad och tänkte kanske också att de små barnen som ännu inte förstod något inte heller kunde ha någon nytta av att Jesus lade händerna på dem. Detta använder vissa okunniga människor än idag som argument för att inte undervisa barn i Guds ord och lära dem att be innan de förstår vad det innebär. De inser inte att Herren skapar av det som inte är. Han kan med lätthet så ett andligt livsfrö i en späd själ som ännu är omedveten. Lika lätt som han kan ge fysiskt liv innan barnet vet något om det och uppväcka en död som ännu inte kan se och tro på honom. Befallningen är klar, låt barnen komma till mig! Mark 10:13Luk 18:15

Liksom Jesus tidigare försvarat äktenskapets rättigheter, så försvarar han här barnens. Låt dem komma, dvs låt dem vara i fred. Här sägs uttryckligen att himmelriket tillhör barnen så väl som de äldre och att de äldre måste bli som barn för att bli sanna medlemmar i Guds rike. Matt 18:3

Handpåläggningen var inte bara en yttre sak utan inre välsignelse, åtminstone när Jesus och hans apostlar använde sig av det. Genom Jesu handpåläggning förmedlades livskraft från honom till barnen. Detta förutsätter att barnen kan ta emot kraften och välsignelsen. Vad hindrar då att de också kan ta emot dopets välsignelserika förmåner. Efter berättelsen om barnen, följer nu den om mannen som hade en utvecklad intelligens utan att för den skull förstod Jesu rikes natur bättre än barnen. Ofta är barnen öppnare för att ta emot andlig kunskap än äldre intelligenta människor. Jesus och den rike unge mannen

Dels hade mannen en förvriden uppfattning om det goda, dels en felaktig uppfattning om Jesu person. Detta ville Jesus med sin fråga få honom att tänka över. Han ansåg Jesus vara en mycket begåvad människa, en exceptionellt utrustad mästare eller lärare, men inte dessutom Guds enfödde Son. Hur kunde han då kalla Jesus god? Han ansåg, att han inte helt och hållet saknade godhet själv men att det behövde förökas. Detta trodde han att han kunde uppnå genom kunskap om yttre ting. Att kraften till det bara vinns genom hjärtats förändring i en ny födelse, det var dolt för honom. Trons väg till livet var okänd för honom. Han frågade bara: vad ska jag göra för gott? Frågan var för honom vad man ska göra, så stod det i Guds lag. Gärningarnas eller lagrättfärdighetens väg till frälsning för en människa fallen i synd är oframkomlig. För att den ungen mannen skulle inse detta och föras till självkännedom, måste Jesus i sin undervisning påminna honom om budorden.

Den unge mannen frågar, vilka budord som gäller, men Jesus menade alla. Jesus lyfter fram buden ur den sista delen av tio Guds bud. I dem är det lättare att spegla sig än i de första. Matt 15:4Ef 6:23 Mos 19:18Matt 22:39Rom 13:9Gal 5:14Jak 2:8

I detta svar visar sig med all tydlighet hur ytligt han såg på lagens innehåll, precis som många tror sig vara rättfärdigade genom att de kan säga, jag har inte mördat, inte stulit osv.

Eftersom den unge mannen frågat efter mer, så får han veta mer. Igenom det borde hans hjärtats förvända karaktär exponeras. Det var ännu fäst vid det jordiska. Ville han verkligen veta vad som krävs för att vara fullkomlig så att inget saknas för evigt liv, så ställs han nu inför det avgörande provet. Jesus erbjuder honom en plats bland sina närmaste lärjungar, att komma och följa honom liksom de. För detta krävdes den försakelse som vi ser här. Det är alltså ett försakelseprov, som inte krävs av alla i alla tider. Varje människa som vill vinna en “skatt i himlen” har dock sitt försakelseprov att gå igenom på jorden. Detta bör tas på allvar. Ingen uppoffring får vara för stor. Den som går in på vägen till livet, kommer och följer Jesus, får snart veta mera och lär känna honom som den gode. Hos honom får man full kunskap om frälsningen. Matt 6:20Luk 12:33

Den stackars ynglingen kunde inte skilja sig från avgudarna. Han som annars enligt lagen var en hedersman i yttre bemärkelse och kunde säga, allt det har jag hållit från min ungdom! Tänk så många det finns som går förlorade i samma avguderi som han!

Detta är ett ordspråk som ännu används i mellanöstern. Nålsögat symboliserar en trång dörr eller port. Rikedomens hinder är likt en kamelpuckel som gör det så svårt för den jordiskt rike att gå in genom försakelsens trånga port, himmelrikets nålsöga.

Allting: alltså också att förändra en rik människas hjärta så att det blir löst från kärleken till det jordiska. Jer 32:17Sak 8:6Luk 1:37Luk 18:27

Vi har lämnat allt, alltså inte dragit oss tillbaka som den rike ynglingen. Vad ska vi få för det? Vad är det för en skatt vi ska få, v. 21? Inget av egen förtjänst, allt av nåd. Mark 10:28Luk 18:28

Vid pånyttfödelsen, efter den yttersta domen, när allting blir nytt. Då sker det fulla förhärligandet av den nya födelse som sker i människans hjärta genom tron. — De tolv apostlarna får mer än alla andra troende löfte om något särskilt härligt. Judas missbrukade sin plats. Den gavs åt en annan så att löftet till de tolv ändå går i uppfyllelse. Luk 22:29-30

Hundrafalt, redan här livet. Om inte i jordiska resurser så mycket mer i andliga ägodelar. En av kyrkofäderna säger om detta: “I stället för materiella tillgångar ska de få gemenskap och umgänge med Gud. I stället för åkrar, paradiset. I stället för hus av sten, det himmelska Jerusalem. I stället för föräldrar, församlingens äldste. I stället för hustru, kristna systrar i trons heliga andliga gemenskap” osv. 5 Mos 33:9Job 42:12Mark 10:30