Betlehem i Judéen, även kallat Betlehem Efrata, kallas så, för att skilja det ifrån ett Betlehem i Galileen. Jos 19:15. Det låg på en liten höjd i Juda bergsbygd, omkring tre timmars väg sydost från Jerusalem. I egenskap av kungens födelseort kallas Betlehem Davids stad (Rut 2:4, 4:21, 22). Den är nu mera en medelstor stad med omkring 40 000 invånare. Majoriteten är inte längre kristna, och de flesta kristna är ortodoxa. Ett vackert utsmyckat underjordiskt kapell är uppförd i den grotta där man trott sig finna Kristi födelseplats. I koret brinner lampor dag och natt.På Kung Herodes tid. Denne Herodes hade tillnamnet ”den store”. Hans far, Antipater, var Idumée eller Edomit. Under honom, som utländsk furste, hade alltså spiran redan börjat tagas från Juda. Han ogillades starkt av Judarna och hade genom en kedja av grymheter tillskansat sig makten. Vise män, enligt grundtexten ”mager”, var i vetenskaplig vishet skickliga, väl ansedda män. De var särskilt skickliga astronomer. De kom från Östern, dvs. enligt grundtexten, det land, där solen gick upp sedd från Israel. De var alltså hedningar, och förstlingen av de många bland hednafolken som skulle komma att tillhöra världens Frälsare. Med hjälp av Skriftens vägledning förstår vi vilka orsaker som låg bakom att de begav sig till Jerusalem. Daniel insattes av kung Nebukadnesar till chef över de visa i Babel, Dan 2:48. Av detta blir det förklarligt att kunskapen om Guds uppenbarade ord med profetiorna om Messias var känt för de visa i Babylon och Persien, och att denna kunskap ifrån den tiden stannat hos dem. — Gamla Testamentets skrifter utgjorde sannolikt föremål för studium hos de mest bildade bland dessa främlingar. På detta sätt hade en längtan efter Messias uppstått hos de vise män vi läser om här så att de forskade i saken. Luk 2:1Luk 2:2Luk 2:4Luk 2:6

Den judarnas nyfödde kung, den i profetiorna omtalade och länge väntade. De frågar bara, var han fanns någonstans. Att han redan var född var de fullkomligt förvissade om. De tydliga orden hans stjärna visar, att man på den tiden i Östern väntade på denne Kung, och att man trodde att en stjärna skulle synas som tecken på hans födelse. Messias kallas själv en stjärna, som skall stiga upp i Jakob, 4 Mos 24:17. Den profetian kunde för dessa visa män vara välkänd såväl som Jes 60:1–3, 9:2. De såg utan tvivel denna stjärna i väster över Israels land. För dem var den ett starkt tecken, vars innehåll och syfte de förstod bättre än vi nu kan fatta det. Det är ett förundransvärt bevis på Guds nådiga barmhärtighet att han lät dessa visa män se just det tecken de väntade på för att leda dem till Messias. Den främsta ledstjärnan som för oss till honom är Guds ord. Vissa forskare menar att denna stjärna var en sammanstrålning av de tre lysande planeterna Venus, Mars och Jupiter, som skedde denna dit och att de visa männen genom någon högre kunskap, som härledde sig ifrån Daniel, visste att Kristi födelse skulle ske på den tid, då dessa planeter sammanföll på himmelen. Andra tror att det var en mirakulös stjärna som visade sig för tillfället. — Vad det än var så är det ett stort underverk att dessa visa blev ledsagade till Jesus. — Dessa män reste en lång väg för att tillbe honom. För dig är inte vägen så lång, om du bara ville komma. 4 Mos 24:17

Herodes, den gamle kungen (nu omkring sjuttio år gammal) blev förskräckt eller egentligen bestört över beskedet. En förutsägelse hade redan länge kretsat runt på grund av Fariseerna, att makten skulle tas ifrån den herodianska familjen. Herodes fruktade därför nu, att folket skulle göra uppror mot honom, om Messias som Israel väntade på som sin rätte kung hade anlänt. Judarna i Jerusalem fruktade för nya grymheter av Herodes. De övriga som så länge väntat hjälten och hjälparen från Sion, var så vana vid det gamla, att de mottog beskedet om Messias ankomst med oro och misstroende.

Översteprästerna var översteprästen själv och de präster som hörde till hans släkt och hade högst anseende. De skriftlärda var de som hörde till Sanhedrin eller höga rådet, och som var kända som kännare av lagen och profetiorna. Bokstaven kände de till, Anden var dold för dem.

Betlehem i Juda land, se v. 1, alltså inte Betlehem i Sebulon. Genom profeten Mika hade Herren uppenbarat, att Kristus skulle födas i Betlehem (Mik 5:2). Matteus lyfter fram denna profetia och uttyder den. Betlehem var till ytan liten och obetydlig, för att vara en stad, men den var ingalunda liten eller den minsta bland tusen andra för eller familjerna och deras stamfurstar i Juda, utan tvärtom den mest upphöjda i egenskap av Salighetshövdingens födelseort. Han ska vare en Herde och vårda sitt egendomsfolk som sin hjord. Till Jesu kungliga ämbete hör hans kärleksfulla herdeomsorg. Mik 5:2Joh 7:42

I hemlighet kallade Herodes till sig de vise männen, för att inte folket skulle märka att han ställde frågor om Messias.

Herodes dolde sitt onda uppsåt, för att inte väcka misstro hos de visa männen. Han sände heller ingen med dem för att inte väcka uppseende.

De gav sig av utan att låta sig luras eller försenas av de skriftlärdas likgiltighet. Stjärnan hade inte synts till på ett tag. Herren ville att de skulle forska i Jerusalem efter Messias för att Herodes skulle få anledning att tänka efter.

De såg ingen yttre kunglig prakt och ära omkring detta barn. Ändå tillbad de honom (Maria tillbad de inte). Deras tillbedjan kunde alltså inte haft som mål att hylla honom som en jordisk, utan som en andlig kung. När man hyllade en kung var det sed att bära fram gåvor. 1 Sam 10:27, och inför Herren fick ingen komma tomhänt, 2 Mos 23:15. I profetiorna var det förkunnat att hedningarna skulle bära fram gåvor till Messias, Jes 60:6, Ps 72:10. Dessa profetior började nu gå i fullbordan, och ska fullbordas framöver, till dess alla folk hyllar, tillber och tjänar den himmelske kungen, Ps 2:12. Genom dessa dyrbara gåvor fick Josef och Maria vad de behövde, för de var fattiga. Det är förundransvärd, men ganska trösterikt, att han, som var rik och blev fattig för vår skull tog emot understöd från fromma hedningar i sin späda barndom. — Guld, rökelse och myrra, var vanliga gåvor. Här kan dessa gåvor även i andlig betydelse stå som symboler. Trons guld, 1 Petr 1:7, bönens rökelse, Ps 141:2 Upp 5:8, och sann omvändelses och tålamods myrra, Ps 45:9, Höga Visan 1:13. Ps 72:10Jes 60:6

Så tränades Josefs och Marias tro.

I Egypten bodde på den tiden många Judar.

Genom att belysa och tillämpa profetian som hämtas, ur Hos 11:1 är det tydligt att Israels uttåg ur Egypten var en förebild på Jesusbarnets återkomst därifrån. Ut ur den egyptiska träldomstiden kallas Israels Guds förstfödde Son (2 Mos 4:22). Så ska man också av Hoseas ord förstå, att Gud kallat Israel sin Son från den tiden han förde dem ut ur Egypten. Men den höga benämning egendomsfolket får här tillhör i egentlig mening den Enfödde som alla löften var knutna till. Genom honom överförs detta namn på de trogna, det andliga Israel, Nya Testamentets församling. Även de måste i andlig bemärkelse göra en vandring till och från Egypten där deras tålamod och tro under alla möjliga hemskheter prövas. För övrigt kan Jesu vistelse i Egypten tolkas såsom ett förebud på den kristna tron i detta land. Under kristendomens första tider uppstod nämligen här en blomstrande församling. Genom svåra förföljelser försvann den emellertid efter en tid. Men i framtiden skall ljuset på nytt gå upp över detta mörka land och skina klart, Jes 19:25. 2 Mos 4:22Hos 11:1

Så blir även så kloka män som Herodes genom Herrens omsorg bortkollrade och misslyckas i sina ambitioner att skada Guds rike eller göra slut på Guds folk, Job 5:12–14. Herodes gjorde dock vad han kunde. Han lät som en annan Farao (2 Mos. 1:16), döda de gossebarn i Betlehem, bland vilka han trodde att Jesusbarnet med nödvändighet måste befinna sig. Man har tidigare uppskattat de dödade barnens antal till flera tusen, men detta är uppenbarligen ett misstag. Betlehem var en så liten stad, att de mördade barnens antal på sin höjd kan ha uppgått till femtio. Detta mord var en obetydlig sak för en kung som hade så mycket blod på sitt samvete. Den Judiske historikern Josefus har inte heller tyckt detta vara värt att nämna. För övrigt skildrar han allt han ansett viktigt i denne kungs historia.

Profetian från Jer 31:15, fullbordades redan då Israel fördes bort i fångenskap till Babylon, men nu uppfylldes den vidare genom mödrarnas gråt och klagan. Benjamins, Rakels sons stam gränsade till Juda. För att Rakel nämns särskilt här har några velat dra slutsatsen att barn av båda dessa stammar träffats av svärdet. Liksom nu Rakels klagan omnämns vid mer än ett olyckstillfälle, så går många profetior i fullbordan många gånger och på olika sätt. Rama var en stad som låg nära Betlehem Rama kan också översättas ”i höjden”, och överensstämmer med vad som skedde. Samma gråt och klagan hördes inte bara i Betlehem och Rama utan också i bergstrakterna eller på de kringliggande höjderna. Ibland måste också de allra oskyldigaste lida förföljelse för Herrens skull. 1 Mos 35:191 Mos 48:7Jer 31:15

Herodes dog en kort tid efter Jesu födelse. Det skedde under påskhögtiden genom en förfärlig sjukdom sedan han regerat 40 år. Han hade låtit avrätta sin son Antipater, fem dagar före sin död. 2 Mos 4:19

Det verkar som Josef och Maria hade tänkt bosätta sig i Betlehem men att de fruktade detta då de hörde att Arkelaus regerade i sin faders ställe. Också han var en ogudaktig man. De begav sig då på Guds tilltal till Galileen där Herodes Antipas regerade som lydfurste under den romerske kejsaren.

Nasaré betyder den som kommer från Nasaret. Jesus skulle enligt profetians ord födas i Betlehem, men enligt andra profetior skulle han kallas Nazareern. Denna benämning på vår Frälsare har en dubbel betydelse. Först finnes i det namnet, Nezer, skott eller telning, såsom han kallas dels i Jes 11:1, dels enligt betydelsen av Jes 53:2, Jer 23:5, 33:15, som ättling till David och som människosläktets telning för att bli en ny stamfader. Men han förebildades också genom nasareerna eller nasirerna, 4 Mos 6. I Gamla Testamentet var dessa invigda åt Gud av Herrens Ande och rustade för heliga syften. I samma namn antyds alltså både hans förnedring och upphöjelse, men särskilt förnedringstillståndet som det uttryckligen beskrivs i Jes 53:2. Detta fullbordades, ty Nasaret var en liten föraktad plats, till den grad att man sade: Kan något gott komma från Nasareth? Joh 1:46. På hans kors placerades denna överskrift: Jesus från Nasaret Judarnas Kung. Judarna kallar honom ännu i dag nasarén för att förringa honom. De kristna hånades under den första tiden genom att man kallade dem nasaréer eller nasarener. Jesus led alltså smälek redan i sin barndom och församlingen måste i sin barndom eller början följa honom i detta. Den är kallad att vandra i hans fotspår i detta avseende och ha tålamod. “Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära”, Hebr 13:13. Dom 13:5Jes 4:2Jes 11:1Jer 23:5Jer 33:15Sak 3:8