Nyss hade samtalet gällt barnens frihet och att inte väcka anstöt. Det första tog lärjungarna till sig. Det sista inskärper Jesus nu med ännu större allvar. Vem är störst? Denna fråga ställde lärjungarna ofta. Det dröjde länge, innan de fick klarhet över läran om ödmjukhet. Den ställda frågan var i högsta grad förargelseväckande. Mark 9:33-34Luk 9:4

Detta innebär inte att barn föds utan synd och medfödd böjelse för allt ont. Det syftar på den maktlöshet och den beroendeställning som barnen så lätt kan ge uttryck för. När det gäller ödmjukheten och vissheten om litenhet lyfts de fram som föredömen. Kommer ni inte in i himmelriket, och får alltså ännu mindre en hög position i det. Grundtexten säger, ett litet barn, Matt 2:16, 18, 20. Ett litet barn svarar inte med otro utan tror på vad det hör, det svarar heller inte med högmod. För att ingå i nådens rike genom tro på Kristus måste otron, egenrättfärdigheten, stoltheten och den egna kraften brytas till förmån för ett ödmjukt, formbart och lydigt barnasinne som vill låta lära sig, ledas och vårdas och gratis ta emot vad det behöver. Därför liknas de trogna vid barn. De är födda av Gud som gett dem trons, kärlekens och lydnadens barnasinne. Matt 19:141 Kor 14:20

Det här barnet. Barnet i fråga var sannolikt varit ett ödmjukt, anspråkslöst och väluppfostrat barn som kunde fungera som föredöme. Den störste. Det finns alltså nivåer i himmelrikets salighet. De avgörs av barnasinnets ödmjukhet och enkelhet. Ju mindre betydelsefull och liten en människa alltså är i egna ögon desto större blir hon i Guds rike genom nåden. Ju mera den gamla människan dödas, desto mer främjas den nya människans tillväxt i Kristus Jesus.

Ett, ett enda. Här kommer den gudomliga omsorgen för enskilda själar fram. I mitt namn, för min skull, därför att det tror på mig. Matt 10:42

Förleder, lockar till synd, vare sig med ord eller gärning. Egentligen, lägger en stötesten i vägen. Det ställs i kontrast till att ta emot. Kvarnsten, egentligen “åsnekvarnsten”, en stor sten i en kvarn som dras av åsnor. En sådan var betydligt större än handkvarnstenen. Alltså: Den som med onda ord eller exempel lägger stötestenar för, om så obara för en enda av de små, som tro på Jesus, för honom vore det bättre att en tung kvarnsten bands vid hans hals, etc. Bättre, eftersom det för honom innebar en snabb död, som hindrade en desto värre fördömelse. Mark 9:42Luk 17:1Luk 17:2

Hur dömer Gud dem som förleder? Ve, ett dubbelt ve. Först över världen som låter sig förledas och sedan ännu mer över den människa som står för förförelsen. Måste komma, på grund av de utbredda otron och all den korruption som blir följden av den. 1 Kor 11:19

Förleder dig, och därför leder till att du förleder dina medmänniskor, se Matt 5:29-30. Här betyder orden hand, fot och öga sådana människor, som för samhället anses lika nödvändiga, som hand, fot och öga är för kroppen. De som förför andra till synd, är dåliga föredömen eller sprider otrons och villolärornas gift, bör straffas och oskadliggöras, åtminstone avskiljas från kyrkans kropp, även om de skulle vara mycket viktiga personer.

Förakta är att tänka nedsättande om någon. Att t. ex. tala eller göra något kränkande i barnens närvaro, som om det inte spelade någon roll vad barnen få se och höra, det är att förakta dem. De är högt aktade av Gud. De har en särställning när det gäller änglarnas omsorg. Deras änglar ser alltid den himmelske Faderns ansikte, för att vid minsta vink skynda till deras försvar. Änglarna, som på den yttersta dagen ska församla alla som förleder bort från Jesu rike (Matt 13:41), får ofta särskilda befallningar om att verkställa straffdomar mot dem som förför och föraktar de små. Denna omsorg får alla del av som är Guds barn, har barnasinne och alltså är små i sina egna ögon. Grunden till Faderns och änglarnas stora omsorg ligger dock inte i någon syndfrihet som barn skulle ha utan i Jesu återlösning. Därför säger Jesus med eftertryck de ser alltid min Faders ansikte. Ps 34:8

Det som var förlorat, hela det fallna människosläktet, i vilket barnen räknas in. Å ena sidan framställs barnen som förebilder, v. 3, å andra sidan som i sig själva förlorade, i behov av frälsning, återlösta av Jesus, älskade av honom och hans Far. Liknelsen om det förlorade fåret Luk 19:10

Din broder, den som tack vare Jesus har samma himmelske Far som du. Syndar, gör något som kränker dig. Så gå, i enlighet med Jesu föredöme v. 11-12. Ställ honom till svars, dvs övertyga honom om vad han gjort fel. Vunnit, återvunnit för dig, för Gud och för det eviga livet. När det gäller detta ska vi vara mycket vinningslystna. Tidigare har Jesus talat om sin kärlek till människorna, både små och stora, och hur han söker de vilsna. Av det skall var och en som tror på honom lära sig att visa varm omtanke om sin medmänniskas andliga väl. Felar din broder emot dig, så tala med honom om det med den kristna kärlekens ömhet, mildhet och allvar. Du får inte tiga och hysa agg mot honom. Ännu mindre får du tala illa om honom inför andra. 3 Mos 19:17Luk 17:3Gal 6:11 Kor 9:19Jak 5:19-20

Detta är det första steget som behöver tas i god församlingsvård. Offentlig överträdelse måste tas upp offentligt. Kristi kärlekslag innebär emellertid att processen börjar med så lite offentlig uppmärksamhet som möjligt, med ett eller två vittnen närvarande om det inte hjälper med förmaning mellan fyra ögon. 5 Mos 19:15Joh 8:172 Kor 13:1Hebr 10:28

Detta den strängare nivån av församlingsdisciplin som ska användas om den tidigare, den lindrigare, inte leder någonstans. Främsta syftet är är att skydda församlingen från medlemmar som gör människor illa eller förleder dem offentligt. Den här disciplinära åtgärden används mot “bröder” som uppenbarligen syndar. De som vill ha del i församlingens förmåner utan att respektera församlingens höga värderingar. Fortsätter en sådan broder att vägra lyssna, också efter en offentlig tillrättavisning, ska han bli fråntagen sin del i de förmåner församlingen ger och som han har missbrukat. Han skall betraktas som icke omvänd, som en som syndar medvetet utan vilja till omvändelse, som en tullindrivare. De som inte vill göra sig delaktig i hans synder ska inte umgås med honom. Bland Judarna kunde en församling bildas av tio män. Vid tiden för detta uttalande av Jesus kunde med församling inte menas detsamma som efter Pingstdagen. Det var efter den som Kristi verkliga församling föddes. Jesu ord om församlingsvården gäller ändå såsom grundlag i hans kyrka och för varje god kyrkoordning. Apostlarna tillämpade den också under tiden efter pingstdagen. Rom 16:171 Kor 5:92 Tess 3:142 Joh 1:10

Nyckelmakten, som Matt 16:19 anförtroddes åt Petrus, ges här åt hela församlingen. Matt 16:19Joh 20:23

Två, jämför v. 16. I all broderlig gemenskap ligger en stor välsignelse. Också när det blir fråga om att binda och lösa har den enade tros- och bönegemenskapen stor auktoritet, även om bara två personer på detta sätt är förenade i bön. Matt 21:221 Joh 3:221 Joh 5:14Jak 4:3

I mitt namn, egentligen “till mitt namn.” Jesu namn är föreningspunkten och bönhörelsegrunden. Till Jesu namns ära syftar de troendes initiativ. Där är Jesus mitt ibland dem, för att möta deras längtan. Även om församlingen av troende som tar detta steg är så liten att den bara består av två eller tre så gäller ändå det de beslutar. Jesus själv är med dem när de i hans namn och för hans skull gör det de gör. De får också be för den som blir utesluten eller för den som fallit, att han ska omvända sig och bli frälst. Den stora välsignelse och kraft som ligger i de trognas gemenskap och förenade bön blir tydligt genom dessa ord. Det är alltså av stor vikt att trogna hjärtan i andakt och bön förenar sig med varandra inför Herren. Inte bara i den offentliga gudstjänsten, utan också i mindre grupper. Den obarmhärtige tjänaren

Frågan ställs med anledning av v. 15. Luk 17:4

Sjuttio gånger sju är en symbol för ”hur många gånger som helst”.

Tiotusen talenter. En talent utgjorde i vår valuta åtminstone omkring 300 000 kr. Det blir alltså en summa på flera millioner. Av detta förstår vi att vi inför den himmelske konungen står ed en omätlig skuld. Antalet talenter vi är skyldiga är lika många som buden i Guds lag gånger flera tusen. En människa som vaknat upp andligen upptäcker att hon har syndat mot alla Guds bud på tusen olika sätt med tankar, ord och gärningar.

Säljas, så var seden enligt det stränga rättsväsendet, 3 Mos 25:39, 2 Kon 4:1.

Betala tillbaka allt. Så är det också ofta med den människa som vaknat upp andligen. När den första upptäckten av syndaskulden sker och i förskräckelsen över den erbjuder hon sig inte bara att betala själv utan också att betala allt, trots hon inte har något att betala med. Egenrättfärdighetens hopp och försök att betala av skulden är och förblir dock alltid utan resultat.

Efterskänkte. Förlåtelsen, skuldsaneringen, är barmhärtighetens första verk. Lät honom gå. Det hade tjänaren inte vågat begära. Han hade bara bett om mer tid. Den nådige konungen gjorde mer än den arme tjänaren begärde. Han lät honom gå och efterskänkte den stora skulden. Enligt lagen fälldes domen men när den nödställde bad om nåd fick han mer nåd än han bad om. Så får den ångerfulle syndaren nåd så snart han ödmjukar sig, ropar om den och gör anspråk på försoningen i Kristus Jesus! Denna försäkran om nåd från Herrens sida är grunden för både rättfärdiggörelse och ny födelse om människan tar emot och tror på den.

Denarer (se Matt 17:24). Hundrade denarer blir bara omkring 60 kr. Några hävdar att det är ännu mindre. Hur som helst en obetydlig summa i jämförelse de tiotusen talenterna. Vad är medmänniskans felsteg mot oss i jämförelse med vår skuld inför Gud?

Samma bön, som han själv tidigare bett, v. 26. Han borde genom den känt sig träffad och kommit till besinning.

Du usle! du onde, obarmhärtige.

Så gör Herren enligt hård lagstiftning med dem som med hård lag behandlar andra. Detta är dom utan barmhärtighet, Jak 2:13. Till dess, dvs aldrig. Han kunde ju inte betala den stora summan medan han var fri. Så mycket mindre nu när han satts i fängelse. Om en syndare inte kan betala sin skuld här i tiden så kan han det ännu mindre när han efter att ha struntat i och missbrukat nåden hamnat i det eviga fängelset.