Petrus, Jakob och Johannes senare blev vittnen till hans svåra lidande i Getsemane. Den värdighet hos Jesus som de tidigare fått vetskap om skulle bli bekräftad hos dessa tre som var hans trognaste lärjungar innan hans lidande. På ett högt berg, det står inte vilket. En tidig tradition menar att det var berget Tabor (Jer 46:18), ett av de vackraste bergen i Israel. Mark 9:2Luk 9:28

Den gudomliga härlighet som vanligtvis doldes av tjänarens gestalt bröt nu fram med makt. Här såg lärjungarna det de hittills trott och bekänt, Matt 16:16, Joh 1:14. I Hans ansiktes sken såg de det som står i början av Hebr 1:3. Den gudomliga klarheten trängde igenom också hans kläder. Den rättfärdighetsdräkt som han gick för att vinna åt oss lyste fram på detta sätt i härlighet.

Så framträder även himmelska vittnen till hur Jesus blir förhärligad. Mose och Elias hade båda på ett ovanligt sätt gått ur tiden. De står som representanter för lagen och profeterna som Kristus tillfullo skulle uppfylla. Vid Jesu förhärligande förhärligas alltså också enheten mellan det gamla och nya förbundet.

Tre hyddor, enligt lövhyddohögtidens sed. I Kristi hydda ville de själva som hans lärjungar finna sin plats. När vi står tillsammans med Kristus (evangelium) bredvid Mose och Elia (lagen), då är lagen inte vår fiende utan vår vän en som vi gärna umgås med.

Ett lysande moln. Det dämpade den himmelska klarhetens starka glans för deras dödliga ögon. — Lyssna till honom, 5 Mos 18:15. De hade lyssnat på honom tidigare och nu skulle de på nytt ge honom uppmärksamheten när han började tala om korset. Att höra Jesus och lyda hans ord är det allra viktigaste. Den som gör det får då och då liksom i en inre upplevelse smaka och se något av den kommande tidsålderns kraft. Sådana stunder, när Jesus förhärligas, är högtidliga tillfällen för själen. De är återkommande sabbatsstunder, vilkas glädje har som mål att uppmuntra till ännu mer ivrigt tros- och kärleksarbete för evigheten. Nu hördes åter från himlen samma vittnesbörd som tidigare när Jesus döptes i Jordan vid starten av sitt kall som Medlaren. Dopet var den första invigningen till detta och nu blev han genom den Helige Andes omätliga fullhet ännu mer utrustad och invigd till den svåraste delen av detta kall - lidandet och döden. Genom dessa vittnesbörd från himlen, genom döden och uppståndelsen, genom Andens, vattnets och blodets ständiga vittnesbörd i församlingen, får var och en tillräckliga bevis på att Jesus är Guds Son, världens Frälsare. På grunda av detta är var och en skyldig att höra, tro och lyda honom. Den, som inte tror drar sig just genom detta domen över sig, Matt 3:17. I detta moln fanns inte längre något mörker, jämfört med molnstoden i öknen som för det mesta var dunkel. Det moln som omger den förhärligade Medlaren symboliserar evangeliets ljus från Kristi klarhet, det ljus som Gud bjöd lysa ur mörkret. Det är kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte, 2 Kor 4:6. Matt 3:17Mark 1:119:7 Joh 1:342 Pet 1:17

Ingen annan än Jesus, Sonen, ska man lyssna på.

Uppstått. Förhärligandet på berget var ett förebud på förhärligandet i uppståndelsen. Jesu Uppståndelse skulle för dessa tre lärjungar skulle komma att göra klart för dem vad det tidigare förhärligandet innebar. Då först kunde det också det de berättade om sin erfarenhet på det heliga berget bli trovärdigt för andra. I ljuset av detta förhärligande ska alla trogna se ett tecken på sina egna kroppars förhärligande i den sista uppståndelsen. Matt 16:20

Elia. Lärjungarna tänkte, genom denna syn var profetian om Elia uppfylld. De insåg i detta skede inte varför synen måste hållas hemlig. De insåg heller inte hur talet om döden kunde rimma med Mal 4:5-6.

Om Johannes Döparen, alltså inte om den Elia som de nyss hade sett, v 3. Jesus botar en månadssjuk pojke

Månadssjuk, ett sjukdomstillstånd som ökade och avtog i relation till hur månens faser skiftade. Detta naturliga inflytande bidrog att spä på det onda från den onda andens påverkan som personen var kroppsligen besatt av. Berättelsen om denna persons elände, som förekommer så direkt efter förklaringen, bidrar till att förtydliga bilden av förhärligandet, på samma sätt som skuggan bidrar till att ljuset syns tydligt på vilken tavla som helst. Båda berättelserna i detta sammanhang visar oss att Jesus är den som alla knän sa böja sig för. Både deras som är i himlen som Mose och Elias, på jorden som lärjungarna och mannen, v 14 och deras, som är under jorden likt den onda ande som Jesus driver ut Fil 2:10.

Detta fördärvade (förvända) släkte som inte vill tro. Detta tillrättavisande tilltal träffade i synnerhet lärjungarna.

Jesus hotade den onde anden och botade den besatte.

Lärjungarna hade den tro på Messias, som är nödvändig för frälsning, men de hade i detta skede inte den särskilda starka tro som var nödvändig för ett underverk. Deras tro var blandad med misströstan eller tvivel på om de skulle kunna göra den sjuke frisk. Den misströstan var otro. Tro som ett senapskorn, även det minsta uns av sann och full tro på Kristus, utan någon misströstan kan göra hur stora underverk som helst i Jesu namn. Som ett talesätt brukade Judarna jämföra senapskornet och ett berg, då de ville uttrycka kontrasten mycket små och mycket stora saker. Med tron menas här inte frälsande, utan undergörande tro. Man kan ha en fullständig och säker frälsande tro utan att fördenskull kunna utföra underverk. Och man kan ha en tro som gör underverk, men inte frälser, 1 Kor 12:1-2. Matt 21:21Mark 11:23Luk 17:61 Kor 13:2

Detta särskilda slag av onda tankar kan inte övervinnas med annat än med fasta och bön. De måste de förberedas och stärkas med innerlig bön till den tro som var nödvändig för att kunna driva ut detta slag. Till sådan bön bidrog även fastan. Fasta är ingen lag i nya testamentet men på flera ställen ser vi tydligt att fastan är både nyttig och nödvändig för en djupare andakt och en innerligare förening med Gud i själen.

I Galileen, alltså ännu långt från orten för lidandet. Matt 16:21Matt 20:18 Mark 9:31Luk 9:22Luk 9:44Luk 18:31Luk 24:26

Tempelskatten, didrakmerna, dvs två drakmer eller denarer, som motsvarar som en halv shekel, eller något över 1,50 kr i vår valuta. Den tempelskatten ansåg man sig ännu ha rätt att kräva enligt 2 Mos 30:13.

Av Petrus svar märks det att Jesus tidigare haft för vana att betala tempelskatten. Matt 22:21Rom 13:7

Här görs en skillnad mellan den statliga skatten och tempelskatten. Kungarna på jorden jämförs med Herren i himlen. De tar inte in skatt av sina söner. Av samma anledning behövde Jesus i egenskap av den himmelske Kungens Son, inte heller betala skatt till templet, hans Fars hus. Det kunde Petrus som avlagt bekännelsen om Guds Son inse, Matt 16:16. Petrus skulle också inse att kärleken också är lika stor som friheten.

Stöta oss. Det undviker den kärlek som finns i den sanna friheten. Dessa människor förstod inte varför Jesus och hans lärjungar, i kraft av barnaskapet, kunde betraktas som fria från skattskyldighet. De skulle därför blivit stötta om skattepengarna inte betalats. Även på detta område är Jesus ett härligt föredöme för oss. Hans barn, kyrkans sanna medlemmar, Guds husfolk är i själva verket fria från alla mänskliga regler. Men bara för att inte väcka anstöt, böjer de sig villigt under alla ordningar som inte strider emot Guds bud. Att göra tvärtom vore inte att vara fri utan att vara slav under egenviljan. — När Jesus nu frivilligt underkastade sig en mänsklig lag så ville han med detta under förvara sitt anseende som Messias och bevisade genom detta sin makt över de skapade tingen. Han kunde också, när han ville, låta hämta upp ur djupet vilken skatt han än behagade. — Myntet som fanns i fiskens mun, kallas ”denar” och motsvarade två dubbeldrakmer, precis det som skulle betalas för två personer. För honom själv och för Petrus som var värd för huset där han bodde i Kapernaum. De övriga lärjungarna betraktas bara som husfolk och för dem krävdes inget. Den förmån som Petrus fick del av var troligen anledning till den fråga som (Matt 18:1) genast ställdes. Sammanhanget i detta kapitel är oerhört lärorikt för en kristens hela liv. Förhärligandet på berget, den sjukes helande, förutsägelsen om lidandet, regler för skatten för att inte väcka anstöt och det underverk som utfördes för att skaffa fram denna obetydliga summa precis när den behövdes, allt detta skall lära oss hur en kristens livsstil ska se ut. De troende följer Jesus. Ibland får de vara med honom på härlighetens berg, ibland upplever de maktlöshet när de inte kan hjälpa lidande medmänniskor, ibland går de igenom ångest och smärta. De gör sina mänskliga plikter och betalar den skatt som gäller, och lyder all mänsklig lag som inte är emot Guds ord. Under allt detta har de Herren med sig som själv hjälper, helar och befaller själva djupet och andra skapade ting att ibland på ett förunderligt sätt ge dem det de behöver. Men inte mera! Myntet i fiskens mun var exakt så mycket som för tillfället behövdes. Jesus gjorde aldrig något underverk för att samla till en ekonomisk buffert eller någon annan besparing för en längre tid. Av det ska vi lära oss både förtröstan och förnöjsamhet och att med hederligt arbete tjäna ihop vårt bröd och vår skatt. Precis som Petrus. Han utförde sitt vanliga yrke som fiskare, fångade på vanligt sätt fisken och just den hade myntet i munnen. Du ska inte vänta ett sådant underverk där fisken hoppar upp till dig utan att du gör en insats eller att du utan arbete skulle få ditt dagliga bröd. Ditt arbetes frukt under tro och bön har emellertid en skatt i gömd sin mun. Så lever en Kristi efterföljare två liv och i två världar. Han umgås med Herren och de heliga, han umgås med lidande människor, arbetar, gläder sig och blir ledsen, förtröstar och betalar skatt, men får själv dagligen ta emot andliga och materiella skatter genom Guds välsignelse från himmel, jord och hav.