Från himlen. Tecknet med bröden klassade de som jordiskt eller åtminstone inte större än att det kunde utföras av av många andra. De kan ha grundat sin djärva utmaning på Joel 2:30, 31 ff. I det onda var fariseerna och saddukeerna eniga trots att de annars var oense om det mesta. Matt 12:38Mark 8:11

De är så noggrant uppmärksamma på detta livets angelägenheter, att de inte kan se och döma om tidens, egentligen “tidernas”, tecken. Av den anledningen förbisåg och missförstod de också de teckenunder som Jesus gjorde. Varje tid för med sig sina specifika tecken. Man bör vanligtvis av tecknen dra slutsatser om tiden, men sedan också av tiden dra slutsatser om tecknen. Tecknen visade att det var Kristi tid. Kristi tid medförde inga teckenunder på himlen, utan välgörenhetstecken på jorden. Tecknen från himlen ska så småningom infinna sig. ”Syndens människa” skall emellertid först låta eld falla från himlen och alltså uppfylla denna begäran av otrons barn. Upp 13:13. I fyrtio år såg Israels folk i öknen tecken från himlen, men de föll ändå där för sin otros skull. Inga underverk kan övervinna otron hos dem, som står emot Guds nåd.

Något annat tecken… det blev ett tecken från jorden. Fariseernas och saddukeernas surdeg Jon 2:1Matt 12:39

Lärjungarna måste ha tyckt att Herren borde tillmötesgå fariseernas och saddukeernas begäran om tecken. Han varnar dem för deras surdeg, både saddukeernas och fariseernas. Är läran sann och ren, så verkar den andligt liv, är läran falsk, så verkar den förstörande jäsning och andlig förruttnelse. Luk 12:1

Jesus märkte, att de var mer bekymrade om sin försumlighet angående det praktiska än om sin brist på tro.

Fariseernas lära gick ut på hycklande förvanskad tro, saddukeernas mer på grov otro. All falsk lära har dock i grunden samma källa och för till samma mål. Petrus bekännelse

Cesarea betyder kejsarstad. Tidigare hade den haft andra namn. Den kallades nu Cesarea till kejsar Tiberius ära. Tetrarken Filippus hade gett den detta namn. Den kallades därför även Cesarea Filippi och låg vid foten av berget Libanon. Den bör alltså skiljas från det Cesarea, som omnämnes Apg 9:30 och på andra ställen. Det var nu bara omkring sju veckor fram till Jesu lidande. Lärjungarna hade alltså lång tid haft tillfälle att lyssna och fråga honom, deras Mästare. De borde ha mognat för att kunna ta emot den prövande fråga som Jesus här ställer till dem, v 15. Jesus kallar sig själv Människosonen, som han vanligen gjorde under hela sin förnedringstid. Ingen av hans lärjungar verkar ha kallat honom så. Att denna benämning, “Människosonen”, var liktydig med Kristus, Guds Son, skulle lärjungarna först senare fatta och förstå. Mark 8:27Luk 9:18

En del trodde att Johannes Döparen hade uppstått och att han gick igen i Jesu person. Uppfattningen att Elisa ännu en gång skulle uppenbara sig i världen var ganska vanlig vid denna tid. Detsamma trodde en del Judar särskilt om Jeremia men också om andra av de gamla profeterna. Sådana uppfattningar hörde till den surdeg, som skulle rensas ut. Matt 14:2

Det är inte nog att känna till andra människors skiftande uppfattningar, sanna eller falska. Jag måste själv veta på vem jag tror.

Simon Petrus talar här, som vid många andra tillfällen, också för de andra lärjungarna. Du är Messias, “den smorde”, den utlovade, väntade, kungen. Joh 6:69Joh 11:27Apg 8:37Apg 9:201 Joh 4:151 Joh 5:5

I en sådan trosbekännelse, när den kommer från hjärtat, ligger frälsningen; den, som har en sådan tro, har genom den det eviga livet och är förenad med Kristus, som är frälsningens grund. Kött och blod, eller naturligt förstånd, kan inte uppenbara denna sanning för människan, den är en gåva av den himmelske Fadern. Denna gåva vill Fadern ge åt var och en som inte uppsåtligen gör motstånd mot den likt de blinda och de blindas blinda ledare. 1 Kor 2:10

Du är Petrus, ett ljuvligt eko från Petri bekännelseord: Du är Kristus. Tidigare (Joh 1:42) stod det, du skall heta, här står det det: du är Petrus. Petra eller Kefah betyder klippa eller hälleberg. Petrus tar här emot ett särskilt löfte. Med sin kunskap och bekännelse tog han ett första steg bland de andra lärjungarna. Av allt att döma var ingen annan färdig med det svar som han gav. På klippan säger Kristus att han skall bygga sin församling. Församlingen eller kyrkan dvs “Herrens hus” började byggas efter att Anden kommit på pingstdagen. Denna klippa på vilket kyrkan byggs är egentligen bekännelsen att Jesus är Guds Son. Petrus som först uttalade den bekännelsen kallas därför också han för klippan. De övriga trogna apostlarna är därmed inte uteslutna utan de bildar tillsamman kyrkans grund, Ef 2:20, Upp 21:14. De byggde gemensamt på samma grundbekännelse. Ingen har efterträtt dem i deras höga apostoliska värdighet, därför inte heller i rollen som Petrus efterträdare som församlingens klippa. Att Petrus varit biskop i Rom är ett påhitt av den Romersk Katolska Kyrkan. Det är alltså påhittat att påvarna är Petrus efterträdare. Att de på samma lösa grund tillägnar sig samma ära som Herren här ger Petrus är förfärande förmätet. Det är precis tvärtom. Påvedömet tillhör helvetets portar genom sitt antikristliga sätt att strida mot Kristi församling. Portar betyder makt. Helvetets portar betyder alltså hela helvetets och dödens makt. Hur stor den än varit och är ska den dock inte få makt över Kristi församling. I striden mellan dödsriket med dess portar och Kristi församling eller kyrkan med dess levande bekännelse kommer kyrkan behålla övertaget. Joh 1:42Jes 28:161 Kor 3:11Ef 2:20

Och jag skall ge dig. Detta skedde i Joh 20:23. Nycklar ställs i kontrast till portar. Båda betyder makt (Upp 1:18). Med nycklarna låser man och låser upp. Himmelrikets nycklar innebär alltså makten att stänga och öppna himmelriket, dvs makten att stänga eller öppna tillgången till nådens förmåner. Det står dock inte ”stänga och öppna”, utan ”binda och lösa”. Det uttryckssättet grundar sig på den antika seden att använda nycklar med tillhörande kedjor eller stålband som man band runt eller löste allt eftersom man ville låsa dörren eller låsa upp den. Människans syndaskuld liknas i Skriften vid ett band. Nyckelmakten utövas alltså när en människa blir löst från sin syndaskuld eller binds hårdare i den, när den ödmjuke förklaras fri från sina synder, den som inte vill omvända sig blir bunden till den. Himmelriket öppnas för den som vill omvända sig med syndaförlåtelsens förmån, men stängs för den som vägrar. Denna makt gavs först Petrus sedan och jämte honom de övriga apostlarna och tillhör nu Kristi sanna kyrka. Himmelrikets nycklar innebär den fullmakt som Jesus ger åt sina lärjungar, Matt 28:19, Mark 16:16; och löftet om Andens ljus så att de både kan skriva och predika frälsningens budskap rätt och fullkomligt enligt hans vilja. Dessutom vill han verka genom ordet så att det blir ett salighetens evangelium för alla som tror. Nycklarna är alltså apostlarnas fullmakt. Jesus talar här till Petrus och säger dig och du. Petrus hade emellertid avlagt bekännelsen i allas namn så orden gäller de övriga apostlarna lika mycket som honom. Det kan man se av att Jesus tilltalar dem alla när han ger den Helige Andes gåva som krävs för ämbetet, Joh 20:22-23. I Jesu ord ligger det fasta löftet och en försäkran om att den lära som är förkunnad skriven av hans apostlar och förvarad i Nya Testamentet är den frälsningslära som han själv gett oss. Att syndernas förlåtelse, liv och salighet ges på det sätt, som är förklarat i detta ord. Alla de som tror på detta ord blir lösa från sina synder. De som inte tror är bundna i sina synder. Kristus själv löser och binder i himlen liksom detta ord löser och binder på jorden. Domen ska en gång fällas enligt detta ord. Tron på ordet löser syndaren, otron binder honom ännu hårdare i blindhetens och syndens band. Det är alltså apostlarna, som med sitt ord löser och binder. Denna försäkran av Jesus är hans eget insegel på Nya Testamentets skrifter. När det gäller nyckeln att lösa och binda i läroämbetet så kommer det alltid an på om den som löser och binder har Kristi Ande, den som var i apostlarna. Lösandet och bindandet sker så genom Herrens ord och inte pga mänsklig maktlystnad och mänskligt godtycke. I apostlarnas ord har du din frälsning, om du tror. I apostlarnas ord har du din dom, om du inte tror. I detta är evighetsdomen redan fälld, se Joh 3:19 Kol 1:13. Matt 18:18Joh 20:23

Jesu lidande närmar sig nu. Om Petrus ännu inte kunde ta in läran om Guds Son och om hans lidande (v 22), hur mycket mindre kunde då folket det? Ett för tidigt uppenbarande av den stora sanning som apostlarna nu blivit övertygade om skulle ha vållat skada. Hos några skulle det ha kunnat vålla upproriskt agerande för Jesu sak, då de ville göra honom till en jordisk kung. Hos andra kunde det föranleda ännu svårare och gravare övergrepp mot hans höga person. Därför befallde Jesus lärjungarna vara tysta med vad de nu visste om vem han i sin höghet var. Matt 17:19Mark 8:30Luk 9:21

Från den tiden. Tidigare hade Jesus bara i förbigående talat om det. Kännedomen om hans person måste först vara på plats innan de kunde bära budskapet om hans lidande i klartext. Petrus behövde speciellt denna undervisning för att inte bli uppblåst av det beröm han fått för sin sköna bekännelse. Detta behov visar sig mycket snart. Matt 20:17Mark 8:31

En sådan förmätenhet, att lärjungen vill undervisa och till och med säga emot Mästaren, förtjänar en allvarlig tillrättavisning. Gå bort från mig, egentligen: “ställ dig bakom mig”, alltså i stället för att stå i vägen för mig. Du skall inte vara en rådgivare utan efterföljare. Satan betyder, motståndare, anklagare. Lika god som Petrus bekännelse nyss varit lika ont var nu hans råd. Genom detta ville han hindra och angripa Herren. I det som en människa visar sig hindra och angripa Jesus och hans rike liknar hon satan. Hon går hans ärende och förtjänar hans namn. Den korsskygge Petrus tänkte denna gång bara på det mänskliga, på kött och blod (v 17). Överlämnad åt sig själv stöter han sig på ordet om lidandet och är mer angelägen om “förskoning” än försoning. Många gånger kan det i andliga saker dölja sig en satanisk list att motverka Guds rike människors mitt i människors välvilja och välmening utan att man förstår det. Den så kallade humanismen exempelvis, där man ersätter tro på Herrens med människokärlek, har här fått sin dom. Då Jesus sade, ”satan”, så menade han egentligen inte Petrus utan satan själv som ingav Petrus att säga emot Jesus. Ingen motsägelse mot Herrens ord får ta över. Den har sitt ursprung hos frestaren även om den uttalas i största välmening. Att vilja upprätta Guds rike på människovis är också ett exempel på onda råd. Då söker man inte det som tillhör Gud, utan människor. Hit hör allt det som går ut på att minska försakelsen eller det förödmjukande i Kristi efterföljelse och att göra himlavägen bredare.

Matt 10:38. Följa mig, heter närmare: “följa efter mig” i mina fotspår, eller egentligen: bakom mig, som det också står i v 23. “När förnekade Petrus sig själv? När han sade emot sig själv som han gjorde mot Jesus genom att förneka honom” (Bengel). Matt 10:38Mark 8:34Luk 9:23kap 14:17

I grundtexten används samma uttryck för liv och själ. Genom det blir sambandet mellan denna och följande vers ännu tydligare. Matt 10:39Mark 8:35Luk 17:33Joh 12:25

Lösen för sin själ, egentligen “såsom lösepenning för sin själ,” Ps 49:8-9. Mark 8:36Mark 8:37Luk 9:25

Efter hans gärningar: egentligen “enligt hans handlingssätt (praxis).” En god eller ond människa har ett enda gott eller ont handlingssätt beroende på om hon tjänar Kristus eller egot. Detta enda handlingssätt genererar sedan många goda eller onda gärningar. Jesus visar sin härlighet Sak 14:5Matt 25:31Matt 26:64Mark 8:38Jud 1:14Ps 62:13Rom 2:6Upp 2:23

Några, särskilt Petrus, Jakob och Johannes. Vilka som ytterligare berörs nämns inte här, men det gav dem alla en uppmuntran. I sitt rike, som konung i härlighet, sedan han gått igenom sitt lidande. Flera prov på Jesu ankomst i sitt rike följde medan apostlarna levde. I synnerhet skedde det i samma generation vid Jerusalems förstöring och den gamla judiska tidsålderns slut. Då uppenbarade Jesus sin härlighet i ett förebud om det som ska hända när han uppenbarar sig i härlighet på den sista dagen. Mark 9:1Luk 9:27