Då, vid ett mycket illa valt tillfälle, kom hycklarna plötsligt fram. Mark 7:1

De äldstas stadgar. De utgjordes dels av förklaringar av Guds bud, (Torah) dels av tillägg som de själva kommit fram till. Sådana fanns vid denna tid i stor mängd efter lång tid av muntlig och skriftlig tradition från ansedda lärofäder. Dessa stadgar samlades, utlades, och hölls dessutom med större vördnad än Guds egna bud. Alldeles som senare skett i påvedömet eller den Romerska Katolska Kyrkan. Den har på samma sätt byggt ett staket kring lagen med otaliga människostadgar. Till dessa stadgar hörde också att rituellt tvätta händerna före måltiden. Denna tvätt var en vedertagen sed bland Judarna. Som ett fritt bruk för hygienens skull var den inget dåligt. Som ett tvång och som nödvändig för frälsningen var den var den helt förkastlig.

Mot hycklarens varför ställer sanningen alltid ett annat varför.

Jesus lyfter här fram ett exempel på de människostadgar, som mest kränkte Guds bud. Det gjorde ett ohyggligt undantag från fjärde budet genom att säga: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en gåva till Gud. Det blir som att säga: det som du, far eller mor kunde fått som hjälp, är bestämd till tempelgåva (Mark 7:11) eller offer åt Gud, därför kan ni inte få den hjälpen, och du måste se att den heliga lagen med gåvan är bättre än att ni får den. Fariseerna tillät alltså barnen att neka föräldrarna det stöd de var skyldiga dem enligt fjärde budet. De fick alltså i själva verket lära sig att inte hedra sin fader eller sin moder. På samma sätt handlade längre fram många som gav sina egendomar till kyrkor och kloster så att föräldrarna led nöd. På samma sätt gör de som ännu i dag bara stödjer sig på att skattepengarna går till äldreomsorgen. Den skatten är för dem tempelgåvan. De hänvisar sina fattiga föräldrar dit för allting. De otacksamma menar sig ha gjort nog när de bidragit till sociala underhåll i allmänhet och glömmer sin särskilda plikt mot far och mor. För otacksamma barns skull tyngs församlingen ned av mycket extra omsorg om de äldre. Ett sådant barn är i sämre skick än en hedning (1 Tim 5:8). Mark 7:11

Allt som Gud skapat är gott. All mat som Gud gett oss kan ätas med tacksägelse och utan rädsla för att den skall orena människan även om den äts med otvättade händer. Detta är naturligtvis inte samma sak som mat- och alkoholmissbruk. Det är dock inte maten eller drycken i sig själv som är fel utan missbruket, överflödet, ja, det syndiga motivet som redan kommit ut ur hjärtat, innan livsmedlet eller näringsämnet stoppats i munnen.

Rätt tillämpat verkar Guds ord väckelse, syndanöd, och tro på Herren Jesus. Om människan inte vill ta emot ordet på det sättet så tar de i stället illa upp.

Varje planta. Människostadgarna var sådana, tillsammans med den falska tron, den egna rättfärdigheten, de självpåtagna tillitsgrunderna etc. Hur vackert det än ser ut så måste allt sådant ryckas upp som ogräs. Joh 15:2

Dessa ledare var själva utan kunskap om sanningen och det blinda folket lät sig ledas av dem. För det ville inte söka klarhet i Guds ord. Ingen människa behöver fortsätta i sin blindhet ens om lärarna är blinda, ty Guds ord, som öppnar ögonen och sprider ljus i själen, står öppet för alla. De är blindas blinda ledare”, på samma gång leder och förleder de. Jes 9:16. Matt 23:16Luk 6:39

Hjärtat är den sanna renlighetens eller orenlighetens hemvist. Ingen smutsig plats är så vedervärdigt som ett människohjärta som inte är fött på nytt.

Onda tankar, sådana som t. ex. fariseerna tänkte. Det orena hjärtat är en verkstad eller källa för åtskilliga sådana tankar. När det går så långt som till mord, sexuell otrohet i ord och gärningar så är detta en följd av mordtankarna, de sexuella fantasierna etc, i hjärtat. 1 Mos 6:5kap 8:21

En kanaaneisk kvinna, en kvinna som härstammade från Kanaan. Herre, Davids Son, hon hade alltså lite kunskap om Jesu ärorika identitet. Liten kunskap väl brukad medför större välsignelse än stor kunskap illa använd.

Jesu tystnad gav rum för reflektion. Den gav kvinnan tid att tänka över hur ovärdig hon genom att befinna sig utanför löftesförbundet. Det ledde också till att tron sattes på prov. Också lärjungarnas kärlek prövades genom detta. De vädjade för henne. Hjälp henne och skicka iväg henne!

Sänd, som en herde att predika och göra under. Jesu sändning gällde egentligen bara egendomsfolket. Först när Jesu medlarämbete var fullbordat på korset, som tog bort skillnaden mellan judar och hedningar, Ef 2:14, så sändes Jesu apostlar också till hedningarna för att predika ordet. Matt 10:5-6Apg 13:46

Hon kom: förut hade hon ropat bakifrån, nu trädde hon fram inför Herren Jesu ögon, och stängde vägen för honom. Kampen om tron förökas när man får ett nej. Och föll ner, kastade sig ned framför honom. Orden ”falla ner” betyder här egentligen: som en hund kasta sig ner för någons fötter.

Rätt, tillbörligt, vackert, passande. Brödet på bordet tillhör “Israels hus”. Jesus tala med skärpa men ändå i mildhet om judarna själva inför främlingar, Joh 4:22. Hundarna (egentligen småhundarna) var orena djur. Många judar kallade hedningar med denna benämning. Kanaan blev dömd att vara slav, 1 Mos 9:25. Kanaaneerna räknades alltså av Judarna i allra högsta grad till hundarna. Jesus nyttjar den benämningen då kvinnan själv genom sin ödmjukt tillbedjande ställning bekände att hon inte ansåg sig bättre än småhundarna i jämförelse med Israels barn. Hon upplever därför inte denna benämning för hård.

Tron omvandlar ofta det hårdaste ord till evangelium. Ett ord leder till det andra. Trons ande genererar de bästa orden i bön. Att be om smulor av nåd är vägen till delaktighet i hela förrådet av nåd. Det som andra slösar bort och missbrukar blir till nytta och glädje för den som hungrar efter nåd. En gammal rättrådig kyrkofader säger: “Du ser väl denna kvinnas ödmjukhet? Hör i denna kvinna en slav som skiljer sig från alla andra. Hon kallar sig frivilligt för en hund och Abrahams barn för sina herrar, just därför blev hon ett barn.” Judarna har tvärtom förblivit lagens slavar intill denna dag.

Att med så litet insikt som hon hade, med så stor ödmjukhet som hon visade, med så stor ihärdighet, trots att hon gång på gång fick nej bröt sig igenom, bevisar en stor tro. Denna kvinna får ett extraordinärt beröm. Hennes stora ödmjukhet gjorde, att hon kunde ta emot det utan fara för att hon skulle förhäva sig. Hon hade bestått i en trons kamp likt Jakob när han fick namnet Israel, Guds kämpe. Hon släppte inte Herren förrän hon fick den stora välsignelsen. Genom denna tro blev hon i själva verket en sann Israelit. Här uppenbarar sig den kämpande och segrande tron i sin fulla och härliga kraft. Hon liksom binder Herren Jesus vid hans egna ord. Hon tar honom på orden som om hon ville säga: Ja, Herre, vad du säger är fullkomligt rätt, vi hedningar är helt ovärdiga att du skulle komma och ge rikligt av nådens bröd till oss som du gör till Judafolket. Men hundarna äter av de smulor, som faller från deras herrars bord. Ge mig så mycket som denna liknelse låter mig hoppas. Hon förödmjukar sig, hon underkastar sig fullkomligt Herrens vilja och ger honom rätt. Hon klänger sig fast vid hans ord och fortsätter att be och hoppas. Så uppenbarade sig hennes segrande tro, den som nu blev krönt med så härlig framgång. Hennes tro var stor för den gav inte vika för det motstånd som Jesus tycktes göra. Den var förenad med sådan ödmjukhet att hon inte sökte någon värdighet hos sig själv och med en sådan fasthet att den segrade, just genom den kraft, som hon fick av Jesu egna ord. Och så fick hon vad hon önskade, hjälpen var given, hennes dotter var befriad från den onde anden. Den bedjande tron får alltid vad den begär för när själen ber med sådan tro och i Jesu namn kan det inte vara en bön om något som är emot hans vilja. Även en bön om ett under, förenad med en sådan tro, blir uppfylld. Jesus var alltså själv Guds första apostel även till hedningarna och denna kvinna är en förstling, som förebådar stora saker gällande hedningarnas omvändelse och frälsning. Detta lär oss även att Jesu kärlek är så stor att var han än ser en människosjäl som vill låta hjälpa sig av honom så ger han den. Denna kvinna kunde inte komma till honom. Den stora nöden hindrade henne, men Jesus kom till henne. Han gick inte utanför gränsen in i det hedniska landet, men han gick så nära, att hon kunde komma. Hennes tro och längtan efter hjälp hade gripit hans frälsarekärlek och drog honom dit. Han gick dit för hennes skull. Ännu idag går han omkring genom sitt ord och sin ande och sina tjänare för att uppsöka och frälsa det som är förlorat.

De hade alltså inte i klart minne behållit det tidigare brödundret, kap 14. Så lätt glömmer man Herrens hjälp.

Magadan, Migdal, eller Magdala, en stad inte långt ifrån Gadara, öster om Gennesaretsjön.