Att plocka ax på någon annans åker var inte olagligt enligt 5 Mos 23:25. Men det var ett arbete, ett slags skörd. Därför menade fariséerna att de kunde döma det som ett sabbatsbrott. — Genom två exempel ur gamla testamentet motbevisar Herren dem. 5 Mos 23:25

Mot det hade fariséerna inget att invända. Det föll dem inte in att klandra David, och han hade till och med ingått i tabernaklet och ätit skådebröden, 1 Sam 21:6. 2 Mos. 25:30kap 29:333 Mos 8:31kap 24:9

Prästerna hade det huvudsakliga ansvaret att upprätthålla lagen. Enligt lagen ohelgas sabbaten genom fysiskt arbete. Prästerna måste ju emellertid slakta offerdjuren, göra i ordning offret och lägga upp skådebröden. Det var arbete. Genom det bröt (egentligen ohelgade) de sabbaten. Och ändå var de trots det utan skuld, eftersom detta arbete var en nödvändig förutsättning för sabbatens helighet. 4 Mos 28:94 Mos 28:11

Och då är det lika fel att klandra det Jesu lärjungar i hans tjänst gör på sabbaten. De gör då inget annat arbete än det nödvändigheten kräver av kärleken, och det kärleken bedömer vara nödvändigt.

Inte offer, trots att offren utgör (i G. T.) en dominerande del av gudstjänsten. Barmhärtigheten står dock över lagen om offer eftersom kärleken är lagens fullbordan. Visste ni det så skulle ni inte döma de oskyldiga lärjungarna obefogat och obarmhärtigt som inte gjort sig skyldiga till sabbatsbrott utan bara gjort vad barmhärtigheten krävt. Hos 6:6Matt 9:13

Som Herre över templet och hela skapelsen är Människosonen även Herre över sabbaten. Han vet bäst hur sabbatsbudet ska tillämpas. På honom beror också hans lärjungars frihet. Och vad som görs av kristen barmhärtighet är inte missbruk av friheten. Kristus som är lagens slut och fullbordan och som gett evangeliet som tolkning av lagens tillämpning har också genom apostlarna i församlingen förordnat den första veckodagen till vilodag istället för den sjunde.

Detta hände på en annan sabbat senare, enligt Mark och Luk. Mark 3:1Luk 6:6

Att hela innebar enligt deras mening ett arbete. De sökte alltså ännu ett tillfälle att anklaga Jesus för sabbatsbrott. Luk 13:14Luk 14:3Joh 9:16

Mannen visste väl, att han inte hade någon kraft att sträcka ut sin hand men i förtröstan på Jesu ord försökte han lyda och då kunde han. Så är det även med dig, du som av Herren Jesus kallas till omvändelse och tro. Du har ingen kraft till det i dig själv, men vill du lyda Jesu ord och tro på att han ger kraften så kan du. Trons hand blir helad i samma stund du gör ansats att sträcka ut den till Herren Jesus.

Att plocka ax krävde åtminstone lite arbete. Att dra ett får ur en grop krävde mer. Helandet av mannen som hade den förlamade handen utförde Jesus endast med ett ord. Det var en ren välgärning utan arbete och ändå dömde de blinda människorna det som ett sabbatsbrott. Så kan en blind iver släcka anden i Guds ord! Mark 3:6Joh 10:39Joh 11:53

Att avslöja vem han var. De skulle inte avslöja vem han var för de förbittrade fienderna, v. Den himmelska visheten fruktar ingen fara men undviker till och med att se ut som om den ville reta upp fiendernas förföljelseiver.

Jesus stilla och välsignade agerande var raka motsatsen till hans motståndares uppträdande, hans ödmjukhet mot deras högfärd, hans frälsningsverksamhet mot deras mordlust, hans vishet mot deras sammansvärjning etc. Så uppfylldes profetian från Jes 42:1-4.

Domen, genom vilken synd och rättfärdighet skiljs från varandra, Joh 16:11, är en frikännande dom för dem som tror. Den avkunnar Jesus inte bara för Judarna utan också för hedningarna. Jes 42:1Matt 3:17Matt 17:5

Inte gräla eller ropa, trots att han utövar rättmätig stränghet v. 34. Hans röst ska inte höras på gatorna när han talar i huset. Han går sakta fram, Ps 68:5. Anden över honom, är fridens ödmjukhet och ödmjukhetens Ande.

Inte krossa, utan i stället stärka. Matt 11:28. Inte släcka, utan med evangeliets milda fläkt få den att flamma upp tills han fullt ut, från jordens ena sida till den andra, fört rätten till full seger. Då ska till sist allt motstånd vara över. Där nådens verk har påbörjats, där kommer han också att fullborda det, Fil 1:6, 1 Tess 5:24. Jes 42:3

Hedningarna, också de som bor längst bort på världshavets öar, Se Jes 42:4.

Satans rike är visserligen ett splittringens rike, liksom satan är all splittrings upphov. Hur splittrade än satans tjänare än är sinsemellan så håller de dock ihop mot Herrens och Hans Smordes rike. Det visar exemplet med Herodes och Pilatus, Luk 23:12. Det visar fariséernas exempel, som annars var oeniga med sadducéerna men höll ihop med dem i motståndet mot Kristus. “Enighet ger styrka.” För att bibehålla sin styrka och inte bli ödelagt måste satans rike vara enigt i ambitionen att så in splittring i Kristi rike och göra skada i allmänhet. Så kan satans tjänsteandar åstadkomma det elände som vi ser hos den besatte mannen, v 22. De skulle aldrig vilja åstadkomma hans helande även om de kunde.

Era söner. Hos Judarna fanns exorcister. Exempel på sådana som lyckades med detta i Kristi namn måste ha varit fariséernas ”barn” eller söner, dvs. lärjungar. De kunde inte ha tillhört sadducéerna som inte trodde på andarnas existens. Nu hånade fariséerna inte sina söner utan bara Kristus. De visar därmed en fientlig partiskhet. Med sitt vittnesbörd ska därför sönerna bli deras domare och fördöma dem vid den yttersta domen, v 41, 42.

När onda andar drivs ut lider satans rike ett stort nederlag. Detta kunde endast ske med Guds Ande och därför med Guds rike. Detta borde även den blindaste farisé ha insett. De hade då också insett att Guds rike redan nått dem, egentligen ”kommit inpå” dem, innan de lagt märke till det, för att locka och dra dem ur fördärvets dimmor och mörker.

Hus, egentligen verktyg, vapen. — När de såg Jesus ödelägga satans verk måste de ju inse att Jesus gjorde det genom en högre makt, genom Guds makt. Djävulen kan bara besegras med Guds kraft. Djävulen är mäktig, han måste först bindas och drivas ut ur människans hjärta, som han gjort till sitt hus, och sedan kan hans onda tillhåll rensas bort, de synder och lustar besegras som han lagt ner i hjärtat. Inte i egen kraft utan bara i Jesu kraft kan människan besegra synden, djävulen och världen.

I Jesu rike och arbetet för det fungerar inget halvhjärtat. Antingen med eller mot. De fientliga fariséerna var bestämt emot honom. Men det fanns och finns också andra som ytligt bekänner sanningen och visar respekt för Jesu rike men inte helt låtit sig lösas från satans rike. De verkar vara med Jesus, men de är emot honom. De kan också i sitt oförändrade, känslomässiga och välmenande sinne delta i verksamhet för Jesu rike. Det ser därför ut som att de samlar med honom, men i själva verket skingrar de.

Att smäda eller häda Gud är den allvarligaste typen av synd. Gör man det, angriper man själva det gudomliga majestätets ära. Det finns dock förlåtelse också för den synden om man i ödmjukhet omvänder sig och tar avstånd från den. Det finns bara en slags synd kan inte förlåtas, det är hädelse mot Anden. Många synder görs mot den Helige Ande utan att därför vara hädelse. Det är bara hädelse som inte ska förlåtas. Vad detta innebär inskärps ännu eftertryckligare i efterföljande vers. Mark 2:28Mark 2:29 Luk 12:10Hebr 6:4kap 10:261 Joh 5:16

Människosonen är den benämning som Jesus själv oftast använder om sig under sitt tillstånd av förnedring. Att säga något mot Människosonen är alltså att håna honom för hans enkla mänskliga förutsättningar, för hans tjänargestalt o. s. v. Detta är visserligen en av de allvarligaste synderna men kan dock förlåtas. Den bygger ofta på okunnighet (Apg 3:17). Paulus hånade före sin omvändelse Kristus på det sättet men fick ändå förlåtelse. Det är annorlunda med synden mot den Helige Ande. Kristus var smord med Anden utan begränsning. I Andens kraft utförde han sina under. Dessa var av ett sådant slag att var och en som ville kunde se att de hade gudomligt ursprung. Att trots detta tillskriva dem onda andars inflytande är att häda Guds uppenbara verk och kalla det för djävulens verk. Det var att häda mot den Helige Ande. De fariséer som vi läser om här var åtminstone på väg att begå den oförlåtliga synden På väg att göra samma synd är också den människa som hädar Andans verk i sanna kristna och menar att det är ett verk av egensinnighet, djävulska konster o. s. v. Ännu allvarligare är det för den människa som i sitt eget hjärta upplevt Andens nåd till ny födelse, men sedan inte bara avfaller, utan hånar det hon upplevt som om det bara hade varit bedrägeri och galenskap. Att synd emot den Helige Ande inte ska förlåtas hänger ihop med att den människa som begått den synden aldrig vill få förlåtelse för den. Genom att begå den har hon ställt sig utanför gränsen till nådens rike. Guds ord kan därför inte längre verka fram ånger och tro hos henne. Lika säkert som det förhåller sig så, lika säkert är det att ingen som fruktar att hon har begått den har gjort det.

Den som tänker att trädet är gott, måste även tänka att frukten är god och tvärtom. Matt 7:17Luk 6:44

Genom sitt ogudaktiga tal hade dessa motståndare avslöjat det onda i sitt inre. De hade med sin lögn bevisat att de var huggormsyngel, barn till lögnens fader, Joh 8. Ibland kan den som talar verka god men så snart orden hörs, bevisar de ofelbart att hjärtat ännu är ett tillhåll för ondska. Matt 3:7Matt 23:33

En god människa är bara den som är rättfärdiggjord genom tron på Jesus och inympad i vinträdet, för av naturen är alla onda, Matt 7:11. Beroende på hjärtats tillstånd är det ett förrådshus för gott eller ont. Luk 6:45

Inte bara för varje ont ord, utan till och med för varje fåfängt, meningslöst, onyttigt ord ska människorna svara för: hur mycket mer för varje lögnaktigt, och ännu mycket mer för alla hädande ord mot Guds Son och den Helige Ande, såvida de inte är förlåtna i Kristus!

Orden vittnar om hjärtats tillstånd. Goda ord som bara en rättfärdiggjord människa kan tala, vittnar om att nåden gjort hjärtat gott.

Dessa personer verkar inte ha varit sådana som föraktade Jesus. Trots det var de fyllda av otro. Det under de nyss hade sett var inte nog för dem. De ville se ännu påtagligare tecken, för att kunna tro. På det sättet gör många när de i sin otro låtsas vara nyfikna. Matt 16:1Mark 8:111 Kor 1:22

Guds förbund med Israel liknas ofta vid ett äktenskap. Se t. ex. Hos 2:19. Trolösa, eller otrogna, kallas därför i andlig mening de, som föll av från Gud. De förföll på det sättet till en öppen eller fördold hedendom. Därför hänvisas de till tecknet som skedde med folket i Nineve som också var hedningar. Detta var ytterst förödmjukande för dessa Israeliter som menade sig stå högt över hedningarna, men ändå i sin otro oupphörligt sökte efter tecken. Matt 16:4Luk 11:29

Jona var ett tecken för folket i Nineve genom att ryktet om hans mirakulösa räddning säkerligen nått dem. Ett likadant tecken skulle Judarna se i Jesu död och uppståndelse. För genom de yttre lika omständigheterna hade Jona också blivit ett förutsägande tecken på Jesu död och uppståndelse. Tre dagar och tre nätter var Jona i fiskens mage. Denna fisk tror man kan ha varit den så kallade Jona-hajen, som är vanlig i Medelhavet. Lika lång tid låg Jesus i jorden, egentligen “i jordens hjärta”. Detta ska förstås i vidare bemärkelse och gäller då hela tiden från början av Jesu sista lidande eller från skärtorsdagsmorgonen, och sedan ända fram till påskdagsmorgonen. Jesus även i sitt lidande ett tecken för Judarna. Även om Jesus befann sig mycket kortade tid i själva jorden, i graven. Enligt Judiskt sätt att räkna talar man ändå om tre dagar och tre nätter. De räknar in hela dygnet också om bara en del av det berörs av händelsen. Därför tänker man sig, trots att Jesus bara låg i graven från långfredagens kväll till påskdagens morgon att han legat tre dygn. Vi gör likadant när vi säger “måndag åtta dagar” för att få en jämns siffra där vi bara menar veckans sju dagar. Jona 2:1

Från Jordens ände, d. v. s. från längst bort belägna länder. Med södern avses här Saba i Arabien. — Salomon var den visaste konung som funnits. Men här är något större Salomon. Här har vi den himmelska visheten själv (Luk 11:49), på så nära håll, att man inte behöver gå långt för att finna den. 1 Kung 10:12 Krön 9:1Luk 11:31

Här fortsätter Jesus det tal som finner sitt sammanhang i v 30. Men det är också tillämpbart på de ostadiga sinnen, som fortfarande sökte efter tecken. Jesu hade nyss botat en besatt (v 22). Något liknande försökte även den tidens ockultister åstadkomma (v 27). Men vad Herren Jesus gjorde fullständigt, det kunde de på sin höjd bara delvis uträtta. Deras försök till helande var bara halvt och varade inte. Den sjukes tillstånd blev sedan värre. Den orene drevs antagligen ut, vandrade omkring i vattenlösa och därmed människotomma platser, och återvände sedan till sin gamla boning, där han tidigare haft sitt fäste. Här speglas tillståndet hos de människor som tagit intryck av Jesu gudom men inte låtit det leda till att man tog emot nåden, utan förblev tvehågsna. Sådana var fariséerna som krävde fler tecken för att kunna tro. Luk 11:24

Ledigt, alltså i farlig passivitet. Den Helige Ande har inte fått komma in. Städat och snyggt och prytt, eller smyckat, med ett sken av gudaktighet. Det vill säga på alla sätt utan bevakning och utan bevarande insatser, utan tro, vakenhet och bön.

Det här onda släktet, som genom Jesu makt hade upplevt så mycket befrielse. Även de bättre sinnade ibland dem var mestadels ljumma och ostadiga. 2 Pet 2:20

Även syskonbarn och kusiner kallades av Judarna för ”bröder”. De, som här kallas Jesu bröder tros ha varit söner till Josefs bror Kleopas och Maria, Jacob den mindres mor. Lägg märke till att det på flera ställen står Maria och Jesu bröder men aldrig Maria och hennes söner. Frågan är om Herren Jesus på korset skulle ha överlämnat sin mor i Johannes vård, om hon haft biologiska söner. De nämns redan i Apg 1:14 bland de trogna. Hur det än må ha varit med detta så lägger Jesus i sin profetiska verksamhet ingen vikt vid sina biologiska släktingar. Allra minst då de som här ville blanda sig i Jesu verksamhet. Själva Maria, Jesu moder, gick inte fri i denna sak heller. Mark 3:21, 31. Därför gäller de allvarsord som Jesus talar också henne.

Min Fars vilja. I enlighet med denna vilja blir Guds barn och Kristi bröder födda på nytt genom sanningens ord, Jak 1:18. Jesus föredrar sin himmelske Far oändligt långt före sina biologiska syskon. Matt 13:55Mark 3:31Luk 8:19