Undervisa och predika offentligt; i deras städer, jfr. 10:23

Om orsaken till att Johannes Döpare fängslades se Matt 14:3. Hans fängelse var beläget i fästningsstaden Makerus (i landet Bereen), där terarken Herodes Antipas hade sitt residens. Han fick höra om Krist gärningar. Det står inte Jesu gärningar, utan Kristi alltså Messias. Under detta namn var han nämligen utlovad i Gamla Testamentet, och gärningar som dessa skulle identifiera Messias person. Om det var den egna brottningen med tvivel och behovet av att bli stärkt i tro, som gjorde att Johannes ställde frågan vi läser om är ovisst. Vers 6 verkar antyda detta. Desto säkrare är det, att hans lärjungar behövde den bekräftelsen då de nu skulle övergå helt till Jesus. Luk 7:18Luk 7:9

Den som skulle komma, egentligen står det: ”den kommande”, alltså den, vilkens ankomst enligt Ps 118:26, Mal 3:1 och andra skriftställen förväntas. Eller ska vi vänta på någon annan? Väntetiden var nu ute, den sjuttionde årsveckan Daniel skriver om var den enda som återstod.

Jesus var just då sysselsatt med underverken och med att förkunna evangeliet. Hörandet nämns först. “Kristi ord skapar tro på ett särskilt sätt, mer än att se hans gärningar, Joh 14:11. Också här talar Jesus ödmjukt. Han säger inte: vad jag säger och gör.” -Luther. Själva gärningarna står dock först i ordningen. Herren lyfter fram tre grunder, på vilka man skulle känna och erkänna honom som den väntade Messias eller Kristus. Alla dessa grunder pekar tillbaka på förutsägelser i Gamla Testamentet. Den första grunden är, vad de såg, underverk som gjorde människorna gott, Jes 35:5-6, sedan vad de hörde, evangeliet eller det ljuvliga och glada frälsningsbudskapet som predikas för de fattiga, Jes 40:1-5. Till det var Kristus först och främst smord, Jes 61:1-3. Det är den andra grunden som leder till slutsatsen att eftersom inget annat evangelium leder till frälsning, Gal 1:7, så var det heller ingen annan än Jesus de väntat på. Den tredje grunden, en gestalt och en livsstil som människor lätt kunde förarga sig över, Jes 8:14, 52:14, 53:2-3. En människa blir frälst genom evangelium. Men Kristi evangelium är förbundet med uppoffring, ibland med fängelse och martyrdöd. Frälst blir alltså den, som i tron tar emot Kristi evangelium och inte förargas på honom eller stöter sig på hans yttre fattigdom och enkelhet, på hans krubba, kors och förmaningar. Jesus vittnar om Johannes

När de hade gått. Johannes lärjungar kunde hantera det erkännande som Johannes fick. Det hörde heller inte till det de skulle underrätta honom om. Saliga är de som likt Johannes är högre aktade av Kristus än de själva förstår. Johannes hade avlagt ett gott vittnesbörd om Kristus. Kristus avlägger nu ett gott vittnesbörd om Johannes. Av uppdraget som Johannes gett sina två lärjungar kunde möjligen folket ha förstått de tankar som Kristus för fram om honom. De hade i öknen vid Jordans strand där Johannes undervisat sett strån som svajade i vinden. Sådana strån är de som drivs omkring av alla möjliga vindkast i läran. De som ömsom låter sig smickras av människors beröm (Luk 3:15), ömsom låter sig skrämmas av deras hot. Sådan var inte Johannes. Gick ni ut för att se en sådan? På det måste de svara, nej. Men det hindrar inte att Herren på samma gång som han berömmer Johannes ståndaktighet tillrättavisar ostadigheten och ytligheten hos dem som hade Johannes som förebild. I den upprepade frågan, vad gick ni ut för att se? tycks det ligga att de flesta drivits av köttslighet när de gick, precis som många idag går i kyrkan mer för att se sig omkring än för att, med angelägenhet att bli frälsta, höra Guds ord. Luk 7:24

Fina kläder, dvs. en luxuös prålig klädedräkt, motsatsen till Johannes kamelhårskläder.

Ville ni se ett strå? Nej. Ville ni se en människa i finkläder? Nej. Ville ni se en profet som stod över all stadighet och vekhet? Ja. Rätt så, men jag säger er också, en som är mer än en profet.

Här tolkar Kristus Mal 3:1. Fadern sänder. Ängel betyder sändebud. Jesus är förbundets ängel. Johannes är den ängel, som sänds framför Jesus. Tidigare profeter hade förkunnat om den kommande Kristus. De hade till och med förkunnat om hans förelöpare. Men att se honom, dvs. hans person, var en lycka som ingen av dem fick uppleva. Det fick Johannes. Alltså var han en profet när han aviserade Kristi snara ankomst, men också mer än en profet, när han såg honom och kunde peka ut honom som Frälsaren som hade kommit och var närvarande, Joh 1:29. Mal 3:1Mark 1:2

Har ingen trätt fram, alltså före Johannes. Himmelriket, dvs. Kristi rike, nya testamentets nåd, särskilt så som den uppenbarades efter att Kristus uppstått. Här görs skillnad på större och mindre allt efter en större eller mindre kunskap om nåden. Den minste heter egentligen “den mindre”, den jämförelsevis obetydligare. I jämförelse med gamla testamentets profeter och heliga var Johannes störste. Han stod ändå tillsammans med dem inom gamla testamentets område; i skild profet? I jämförelse, med de kristna, alltså med dem som helt gått in i nya testamentets förbund och tagit emot Kristi Ande, är Johannes mindre än den minste av dem. För var och en av dem har större kunskap om Kristus än Johannes kunde ha. Det är alltså inte personernas värde Kristus upphöjer i första hand, utan värdet av evangeliets predikan. Inte så mycket det mänskliga kärlet, utan de gudomliga gåvor som de fått ta emot. Luk 7:28

Himmelriket i sig griper omkring sig med våld eller kraft. Dess nära ankomst hade Johannes förkunnat med makt. Hans omvändelsepredikan hade väckt upp mångas angelägenhet och gjort dem ivriga i sökandet. De tvingades tränga sig igenom fördomar och mycket motstånd från fariséernas och andra fienders sida. Med makt eller ihärdig kämpande ryckte de himmelriket till sig som ett trons byte.

Om ni vill. Ingen ska tänka att himmelriket överrumpla någon mot hans vilja. Johannes är den andre Elias som gamla Testamentets sista profet, Malaki, hade förkunnat. Genom att han träder fram börjar nya testamentets skrifter. Med Markus börjar och med Elias som skulle uppväcka fädernas och barnens hjärtan att rycka himmelriket till sig, Mal 4:5. Mal 4:5Matt 17:12Mark 9:13Luk 1:17

Denna uppmaning giver Frälsaren på flera ställen där något särskilt viktigt kräver speciellt stor uppmärksamhet och eftertanke. Det är ett uppmaningsord som påminner om ”sela” i Psalmerna. Matt 13:9Matt 13:43Upp 2:7

Det här släktet, det nu levande Judiska folket. De är i förhållande till Johannes och Kristus likt omogna barn. Luk 7:31

Det ena barnet vill en sak, det andra en annan. Det ena tycker något är roligt det andra tycker tvärtom. På samma sätt ville halva det judiska folket ha Johannes som han var, andra halvan ville det inte etc. Ingen, inte ens Johannes eller Kristus, kunde vara alla människor till lags.

Johannes åt ingen annan mat än i enlighet med den särskilda lag om fasta som han ålagt sig. Han drack heller inte vin och starka drycker i strid mot sitt nasirlöfte. De ville dock inte förstå denna kallelse som Gud gett honom. Det, som var ett bevis på Johannes ödmjukhet och undergivenhet under Guds vilja tolkade de som ett bevis på högmod och excentricitet. De sade därför, han har en ond ande som gör honom till en stolt enstöring. De jämförde honom med de besatta som föredrog att vistas i enslighet och ödemarker och ofta hade ett självskadebeteende.

Äter och dricker, dvs. hans livsstil var alltså inte i yttre bemärkelse avskild och sträng som Johannes. Det gillar de dock lika litet som hans. De hånar dem med falska fördomar, som barn, missbelåtna med allt. Vishetens barn, egentligen, ”visheten måste försvara sig för sina barns skull”. Kristus är visheten. Vishetens barn är de, som låter honom församla dem. För det blir visheten för sitt oskyldiga och vänliga bemötande anklagad och tvungen att försvara sig, Ords 8:9.

Korasin och Betsaida var städer vid Galileiska sjön i närheten av Kapernaum. Tyrus och Sidon två gamla, djupt fördärvade kananitstäder vid Medelhavet. Korasin kan betyda klippstad. I den bemärkelsen ställs den som motsats till Tyrus, som också betyder klippstad. Betsaida betyder fiskeort. Sidon liknar det både i uttal och betydelse. Korasin var en obetydlig klippstad i jämförelse med vad Tyrus hade varit, och Betsaida en obetydlig fiskeort i jämförelse med vad Sidon hade varit. Av obetydliga orters invånare väntar man snarare ett ödmjukt mottagande av det andliga goda än av de rikares. Trots detta hade Korasin och Betsaida visat ett sådant förakt för evangeliets budskap som inte ens de stora syndastäderna Tyrus och Sidon skulle visat om de blivit förunnade samma nåd. De senare skulle i så fall för längesedan omvänt sig och det med ett sådant allvar att de skulle suttit i säck eller botdräkt och i aska som botgörare brukade strö över sina huvuden. Tyrus och Sidon hade emellertid för längesedan lagts i ruiner av Alexander den store. Det ve som profeterna utropat över dem hade alltså gott i fullbordan. Värre blir ändå det ve som drabbar de städer som kastat bort Jesu erbjudande om nåd. Luk 10:13

Kapernaum betyder “tröstens by”. Den kallades så pga. sitt vackra läge. Men ännu mer förtjänade den detta namn tack vare att Jesu evangelium förkunnades där. Staden tros hava legat längs sluttningen av en höjd. Men sin verkliga upphöjdhet fick den genom att himlens Herre valde den till bostad. Tack vare det var den upphöjd ända till himmelen. Desto djupare blev dess fall då den vägrade uppskatta sitt stora privilegium. Sodom fick också sitt namn av sitt vackra och fruktbara läge, se 1 Mos 13:10. Det omstörtades dock och sjönk i djupet när dess avskyvärda synder nått sin höjd. Det skulle dock stått kvar om det fått samma nåd som Kapernaum. Antingen hade dess invånare då inte begått sådana synder eller så hade de genom sann omvändelse låtit sig tillrättavisas.

Detta sade betyder också: “började tala” också utan uppenbar orsak. Motivet bakom detta tal var utan tvekan det Jesus hade i sinnet med tanke på Faderns rådslut, sina egna planer, och hans lärjungars sinnesstämning. En yttre motivation gav också de sjuttio lärjungarnas återkomst, Luk 10:17 och framåt. — Detta, dvs. det som rör gudaktighetens hemlighet om Fadern och Sonen. Det är och förblir dolt för dem som bara är köttsligt visa och förnuftiga eller kloka. Däremot har Fadern uppenbarat eller egentligen avslöjat det för de små (egentligen “för barn”). Sådana var de tolv och de sjuttio. De var som barn ödmjuka, enkla och öppna för den himmelska sanningen, Matt 16:17. Luk 10:21

Nu följer dem som Sonen vill uppenbara Fadern för. Kom utan dröjsmål, alla ni som arbetar under lagens hårda slavok, och är tyngda av syndens eller mänskliga reglers tryckande börda, 23:4, och jag ska ge er vila, genom att jag uppenbarar Fadern. Dessa ord riktas till alla syndare som känner att de behöver nåd. De är en allmän uppmaning att skynda sig till Jesus.

Ta på er, genom att överlämna er själva helt i min vård, mitt ok och lär av mig, för jag är inte en sträng och högfärdig mästare som fariseerna, utan mild (saktmodig) och ödmjuk i hjärtat. ”Ej något får i herdens famn, Ej duvan hos sin maka, Ej seglaren i stilla hamn Från stormen länd tillbaka, Ej något barn i moderns sköt, Ej sjuklingen som läkdom njöt, Ej fången fri från länker: Nej, ingen känna kan och tro, Hur ljuv, o Jesu, är den ro, Du trötta själar skänker.” (Hiller) Sak 9:9Jer 6:16

Milt, kan översättas ”lustfyllt” det som alltså bärs med lust, som för med sig lust till Guds bud, som gör att människan av fri kärlek gör Guds vilja.