1För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat. 2Förbarma dig över mig, Gud,för människor jagar min själ.Ständigt angriper deoch tränger mig, 3ständigt jagar mina förföljare mig.Många angriper mig i högmod. 4När fruktan fyller miglitar jag på dig. 5På Gud, vars ord jag prisar,på Gud litar jagoch fruktar inte.Vad kan människor göra mig? 6Ständigt förvränger de mina ord,alla deras tankargår ut på att skada mig. 7De gaddar ihop sig,de ligger på lur,de vaktar på mina stegoch vill ta mitt liv. 8Skulle de räddas i sin ondska?Nej, slå ner folkeni din vrede, Gud! 9Du håller räkningpå min flykts dagar.Samla mina tårar i ditt kärl,för de står i din bok. 10Mina fiender ska vika tillbakanär jag ropar till dig.Detta vet jag,för Gud är med mig. 11På Gud, vars ord jag prisar,på Herren, vars ord jag prisar, 12på Gud litar jagoch fruktar inte.Vad kan människor göra mig? 13Jag har gett löften till dig, Gud,och jag ska uppfylla demmed tackoffer. 14Du har räddat min själ från dödenoch mina fötter från fall,så att jag kan vandra inför Gudi de levandes ljus.
