1För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David. 2Lyssna, Gud, till min bön,göm dig inte när jag ber om nåd, 3hör på mig och svara mig!Jag är rastlös av mitt bekymmeroch våndas 4när fienden roparoch den gudlöse skränar,för de vräker ondska över migoch jagar mig i vrede. 5Mitt hjärta grips av ångest i mitt inre,dödens fasor faller över mig. 6Fruktan och bävan drabbar mig,skräck lamslår mig 7och jag säger:Tänk om jag hade vingarsom duvan!Då skulle jag flyga bortoch söka mig ett bo, 8ja, fly långt bortoch stanna i öknen. Sela 9Jag skulle skynda migatt söka skyddmot vinande vind och storm. 10Förvirra dem, Herre,splittra deras tungor,för jag ser våld och bråk i staden. 11Dag och natt går de runt denuppe på murarna,ondska och olycka råder därinne. 12Den är full av fördärv,förtryck och svek viker intefrån dess torg. 13Det är inte en fiende som hånar mig,det kunde jag bära.Det är inte min ovänsom förhäver sig mot mig,för honom kunde jaggömma mig. 14Nej, det är du, min like,min vän och förtrogne – 15vi som levde i ljuvlig förtrolighet,vi som gick till Guds husi högtidsskaran! 16Låt döden drabba dem,låt dem gå levande neri dödsriket,för ondskan råder i deras boning,mitt ibland dem. 17Men jag ropar till Gud,och Herren ska frälsa mig. 18Afton, morgon och middagvill jag sucka och klaga,och han ska höra min röst. 19Han friköper min själoch fredar migså att de inte kan närma sig,för det är mångasom är emot mig. 20Gud ska höra migoch förödmjuka dem,han som från urminnes tidsitter på sin tron. Sela De ändrar sig inte,de fruktar inte Gud. 21Han bär hand på sina vänner,han kränker sitt förbund. 22Hans mun är halare än smör,men han har strid i sitt hjärta.Hans ord är lenare än olja,men de är dragna svärd. 23Kasta din börda på Herren,han ska ta hand om dig.Han låter aldrigden rättfärdige vackla. 24Du, Gud, ska störta dem neri fördärvets grop.Blodtörstiga och bedragarenår inte ens halva sin ålder.Men jag förtröstar på dig.
