1Silvret har sin gruva,guldet en plats där det renas. 2Järn hämtas upp ur jorden,stenar smälts till koppar. 3Människan sätter gränser för mörkretoch utforskar det yttersta djupet,där stenen är nattoch svartaste skugga. 4De spränger schaktlångt från människors boningar,där ingen har satt sin fot,de hänger och svajarfjärran från människor. 5Från jorden kommer bröd,men där nere förvandlas densom av eld. 6Safiren har sin platsbland dess stenar,och där finns guldmalm. 7Stigen dit är inte känd av örnen,falkens öga har inte upptäckt den. 8Stolta vilddjur har inte trampat den,inget lejon har gått fram på den. 9På den hårda stenenlägger man sin handoch gräver ut bergen från grunden. 10De hugger ut gångar i klipporna,och ögat får se härliga ting. 11De stoppar upp vattenådrornas gråt,de drar fram dolda skatter i ljuset. 12Men visheten, var finns hon?Var har förståndet sin boning? 13Människan vet inte hennes värde,man finner henne intei de levandes land. 14Djupet säger: ”Hon är inte i mig”,havet säger:”Hon finns inte hos mig.” 15Hon kan inte köpas för guld,hennes värde kan inte vägas uppmed silver. 16Hon kan inte köpasmed guld från Ofireller med dyrbar onyx och safir. 17Guld och glaskan inte jämföras med henne,hon kan inte bytas mot guldföremål, 18koraller och kristall ska inte nämnas.Att äga vishet är mer värt än pärlor. 19Topas från Kushkan inte jämföras med henne,hon kan inte vägas uppmed renaste guld. 20Men visheten, var kommer hon ifrån?Var har förståndet sin boning? 21Hon är gömd för alla levandes ögon,hon är dold för himlens fåglar. 22Avgrunden och döden säger:”Endast hennes ryktehar nått våra öron.” 23Gud känner vägen till henne,han vet var hon bor, 24för han skådar till jordens ändar,han ser allt under himlen. 25När han mätte upp vindens viktoch vägde vattnen efter mått, 26när han gjorde en lag för regnetoch en väg för åskans blixt, 27då såg han henne ochuppenbarade henne,han beredde henneoch utforskade henne. 28Och till människorna sade han:”Se, att vörda Herren är vishet,att fly det onda är förstånd.”
