1Job fortsatte sin framställning. Han sade: 2Så sant Gud lever,han som undanhållit mig min rätt,den Allsmäktige som har förbittrat min själ: 3Så länge min ande är i migoch Guds livsande i min näsa, 4ska mina läppar inte tala orätteller min tunga tala svek. 5Aldrig ger jag er rätt,till min död vidhåller jagmin oskuld. 6Jag håller fast vid min rättfärdighetoch släpper den inte.Mitt hjärta förebrår mig inteför någon av mina dagar. 7Låt min fiende stå som den skyldige,min motståndare som orättfärdig. 8För vad har den gudlöse för hoppnär livet skärs av,när Gud tar hans själ? 9Kommer Gud att höra hans ropnär nöden drabbar honom? 10Kan han glädja sigöver den Allsmäktige?Kan han ständigt åkalla Gud? 11Jag vill lära er om Guds hand,den Allsmäktiges tankarvill jag inte dölja. 12Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni dåmed tomt prat? 13Detta är den gudlöses lott hos Gud,det arv som våldsverkarenfår av den Allsmäktige: 14Får han många barnska de falla för svärd,hans avkomlingar får intemätta sig med bröd. 15De som undkommerläggs i graven av pestoch deras änkor gråter inte över dem. 16Även om han samlar silver som stoftoch lägger kläder på hög som lera, 17så får de rättfärdiga klä sigi det han har samlat,och silvret får de oskyldiga dela. 18Han bygger sitt hus som en mal,likt en hydda som väktarengör åt sig. 19Rik går han till sängs,och sedan aldrig mer –när han öppnar sina ögonär allt borta. 20Fasorna griper honomsom vattenmassor,stormen rycker bort honom i natten. 21Östanvinden lyfter honomoch han är borta,den sveper i väg honomfrån hans plats. 22Den vräker sig mot honomutan förskoning,han försöker fly för dess kraft. 23Den klappar sina händer mot honomoch visslar åt honom från hans plats.
