1Se, allt har mitt öga sett,mitt öra har hört och förstått det. 2Vad ni vet, vet också jag,jag är inte underlägsen er. 3Men jag vill tala till den Allsmäktige,jag vill försvara mig mot Gud. 4Ni däremot spinner ihop lögn,ni är alla värdelösa läkare. 5Om ni ändå ville tiga helt –det skulle vara er vishet! 6Hör nu mitt försvar,lyssna till mina läppars inlägg. 7Vill ni försvara Gud med orättoch tala falskhet för hans sak? 8Visar ni er partiska för honom,är det Guds sak ni försvarar? 9Kan det sluta välnär han rannsakar er?Eller kan ni bedra honomsom man bedrar en människa? 10Han ska sannerligen straffa erom ni visar dold partiskhet. 11Ska inte hans majestät skrämma er,skräck för honom drabba er? 12Era tänkespråk är ordspråk av aska,ert försvar är försvarsverk av lera. 13Tig nu och låt mig tala,sedan får vad som helst hända mig. 14Varför skulle jag ta mitt köttmellan tändernaoch lägga mitt liv i min hand? 15Se, han får döda mig,jag väntar inget annat. Då får jag försvara min väginför hans ansikte. 16Det skulle också bli min frälsning,för ingen gudlöskan komma inför honom. 17Hör noga på mina ord,låt min förklaring nå era öron. 18Se, jag lägger fram min sak,jag vet att jag har rätt. 19Finns det någon som kan anklaga mig?I så fall ska jag tiga och dö. 20Skona mig bara från två ting,sedan ska jag inte gömma migför ditt ansikte: 21Låt inte din hand drabba migoch låt inte skräck för digskrämma mig. 22Kalla på mig och jag ska svara,eller jag ska tala och du svara mig. 23Hur många är minamissgärningar och synder?Visa mitt brott och min synd. 24Varför döljer du ditt ansikteoch ser mig som din fiende? 25Vill du skrämmaett bortvirvlande löv,förföljer du ett torrt halmstrå? 26Du skriver ner bittra ting mot migoch låter mig ärvamin ungdoms synder. 27Du sätter mina fötter i stocken,du vaktar på alla mina vägaroch märker ut stegen för mina fötter. 28Människan tärs bort som ruttet trä,som ett malätet klädesplagg.
