1Då tog Job till orda och sade: 2Visst är det ni som är folket,och med er dör visheten ut! 3Men jag har förståndlikaväl som ni,jag är inte underlägsen er.Vem känner inte till detta? 4Jag har blivit till åtlöjeför min vän,jag som ropade till Gudoch fick svar.Den rättfärdige och oskyldigeblir till åtlöje. 5I den sorglöses tankarföraktas olyckan,den står redo för demvilkas fötter vacklar. 6Rövarna får ha sina tält i fred,de som trotsar Gud har trygghet,de som har sin gud i sin hand. 7Men fråga boskapen,den ska undervisa dig,fåglarna under himlen,de ska ge dig svar. 8Tala till jorden,den ska undervisa dig,fiskarna i havet ska ge dig besked. 9Vem av dem känner inte tillatt det är Herrens handsom har gjort det? 10I hans hand är allt levandes själoch varje människas ande. 11Ska inte örat pröva ordenliksom munnen prövarmatens smak? 12Hos de gamla finns vishet,långt liv ger förstånd. 13Hos Gud finns vishet och makt,hos honom finns råd och förstånd. 14Se, han river neroch ingen kan bygga upp,han låser in och ingen kan öppna. 15Se, han håller vattnen tillbakaoch de torkar ut,han släpper dem lösaoch de ödelägger landet. 16Hos honom är kraft och klokhet,den förvillade och förvillarentillhör honom. 17Rådsherrar för han barfota bort,och domare gör han till dårar. 18Han lossar kungars bojoroch binder rep om deras höfter. 19Präster för han barfota bortoch störtar mäktiga män. 20Han tystar de betroddas läpparoch tar bort de äldstes insikt. 21Han öser förakt över furstaroch lossar bältet på de starka. 22Han avslöjar mörkrets djupheteroch för dödsskuggan ut i ljuset. 23Han låter folkslag växaoch förgör dem,han vidgar deras gränseroch för bort dem. 24Han tar förståndetfrån ledarna för jordens folkoch låter dem irra i väglös ödemark. 25De famlar i mörker utan ljus,han får dem att ragla som druckna.
