1Då tog Sofar från Naama till orda och sade: 2Ska detta ordflöde stå oemotsagtoch en så mångordig man få rätt? 3Ska ditt tomma prat få män att tiga,ska du håna utan att någonfår dig att skämmas? 4Du säger: ”Min lära är ren,och jag är fläckfriinför dina ögon.” 5Om bara Gud ville talaoch öppna sin mun mot dig 6och säga dig vishetens hemligheter,för han äger förståndi dubbelt mått.Då skulle du inse att Gudkan låta din skuld vara glömd. 7Kan du utforska Guds djup?Kan du förstå den Allsmäktigesfullkomlighet? 8Hög som himlen är den –vad kan du göra?Djupare än dödsriket är den –vad kan du förstå? 9Dess längd är längre än jordenoch vidare än havet. 10Om han far fram och fängslar någonoch kallar till doms –vem kan hindra honom? 11Han känner lögnens mänoch ser ondskan,skulle han inte bry sig om det? 12Om en dåre kan få förstånd,då kan en vildåsnafödas till människa. 13Om du bereder ditt hjärtaoch sträcker ut dina händertill honom, 14om du skaffar undandina händers fördärvoch inte låter orättfärdighetbo i dina tält, 15då ska du lyfta ditt ansikte utan skam,du står trygg och har inget att frukta. 16Du ska glömma ditt elände,minnas det som bortrunnet vatten. 17Ditt liv ska stråla klarareän middagsljuset,och mörkret ska varasom morgonljuset. 18Du ska vara trygg,för det finns hopp.Du ska se dig omkringoch trygg gå till vila. 19Du ska lägga digutan att någon skrämmer dig,och många ska söka vinna din gunst. 20Men de gudlösas ögon ska tyna bort,för dem ska ingen tillflykt finnas,deras hopp ska varaatt få ge upp andan.
