Kommentarsverk:

Peter Fjellstedt

Jakobs brev 1

Inledning till Jakobs brev

Detta brev blev sannolikt skrivet i Jerusalem år 61 efter Kristi födelse av Jakob, som där var församlingens föreståndare och senare led martyrdöden. Han kallas Jakob den lille eller yngre och var son till Alfeus eller Klopas. (Jakob den äldre led martyrdöden tidigt, se Apg. 12:2. Han var Sebedaios son och en broder till evangelisten och aposteln Johannes.)

Jakob den yngre, Mark. 15:40, förde ordet på det apostoliska mötet i Jerusalem, Apg. 15:13, och nämns i Gal. 3:19; kap. 2: 9. Detta brev kan sägas ha fyra huvudavsikter, nämligen följande:
  1. Att trösta kristna, uppmuntra och styrka dem i de många prövningar och frestelser och bedrövelser de möter. kap. 1:2 till 2:9.
  2. Att bevisa den döda trons oduglighet till saligheten och visa att sann tro alltid måste bära frukt i kärlek och goda gärningar.
  3. Att allvarligt varna mot tungans missbruk, köttslig ihärdighet, och det högmod som vill tillräkna sig rätt att döma över andra och själv tränga sig in i läroämbetet.
  4. Särskilda varningar och förmaningar beträffande åtskilliga olika levnadsförhållanden.

Uppmaning till tålamod i prövningen och till ordets görande

11Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen. Matt. 13:55, Joh. 7.35, Gal. 1:19, 1 Petr. 1:1
Jakob skriver inte bara till de kringspridda kristna som förut tillhört Israel efter köttet och hade sin härkomst från någon av Israels tolv stammar, utan till alla kristna som utgör ett andligt Israel. För alla som blivit omvända från hedendomen till Kristus är inympade i den gamla stammen av Israel som liknas vid ett oljeträd, se Rom. 11:17, se också Apg. 26:7. 1 Petr 1:1. Att aposteln hälsar dem innebär att han tillönskar dem frid och fröjd i Herren. Se Matt. 28:9. Luk. 1:28. Apg. 23:26.
2Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Matt 5:11 f. Hebr. 12:11, 1 Petr. 1:6.
3Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Rom. 5:3.
Ordet frestelser betyder här prövningar. Prövningar genom olika inre och yttre nöd, bedrövelse och lidande. Trots att all aga till synes inte är till glädje utan sorg, Hebr. 12:11, så skall de troende se på prövningen som en orsak till glädje, dels såsom ett bevis på barnaskapet, Hebr. 12:6–7, dels eftersom den Himmelske Fadern åsyftar själens tillväxt i nåden och rikliga andliga frukter. Såsom frukt nämns här först tålamod eller ståndaktighet, se 1 Petr. 1:6; kap. 4:12.
4Och låt uthålligheten leda till fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. Matt. 5:48.
Tålamodet eller ståndaktigheten måste hålla ut och framhärda till änden och inte tröttna. Nådens verk i hjärtat skall fullbordas under tålamod och ståndaktighet i bedrövelserna, se, Kol. 1:28. Fil. 3:15. Såsom offren och prästerna måste vara utan brist och handikapp, så vill Herren just genom prövningar och lidanden rena och uppbygga de troende som är behäftade med syndafördärvet och hela deras fel och brister. Herren vill också lära dem att helt odelat hålla sig till Jesus, för i honom är själen hel och fullkomlig. Se Hebr. 10:14-22.
5Om någon av er brister i visdom så ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han skall få den. Ords. 2:3 f, Matt 7:7 f, Jak. 5:13 f
I prövningarna, i synnerhet svåra förföljelser så behöver de troende insikt i sanningens ord samt kraft och vishet att klara av sin svåra situation. Här är en bestämd befallning att bedja till Gud i full förvissning om att Han hör bön helt enkelt, nämligen med helt hjärta och fullkomlig kärlek. Människor ger däremot bara ibland, hjärtlöst eller med delat hjärta. Ofta följer gåvor från människor ingen välvilja. Dessutom då människor anlitas, så tröttnar de och förebrår de behövande det goda som blivit bevisat för dem. Så gör inte Herren, han vill alltid ge och hjälpa. Den som ber han får.
6Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden.