Om detta under se Matt 15:32-38 Matt 15:32

Här omnämns Dalmanuta; Matteus nämner Magdala; dessa platser låg nära varandra på östra sidan av galileiska sjön, man kan alltså dra slutsatsen att Jesus lade till mellan dessa små städer, se Matt 8:28 Matt 15:39

Se Matt 16:4 Matt 12:38, Matt 16:1, Luk 11:29, Joh 6:30, Matt 16:4

Matteus nämner fariseer och saddukeer, Matt 16:6, och att lärjungarna skulle akta sig för deras surdeg. I stället för saddukeerna nämns här Herodes, i egenskap av saddukeernas främsta representant. Saddukeerna var den högmodiga fraktion som skröt med att inte tro på det mesta av de viktiga saker som Gud uppenbarat för oss; de satte förnuftet över uppenbarelsen vilket är en vanlig dårskap bland dem som på grund av rikedom, lärdom, ställning, ära eller något annat låter sig dras bort från Gud. All sådan falsk lära är en surdeg, den är splittrande och nedbrytande först och främst i andligt hänseende men också för samhället. Ve det folk som är genomsyrad av denna surdeg! För ett sådant samhälle väntar kamp på liv och död. Matt 16:5, Matt 16:6, Luk 12:1

Se Matt 16:6-12 Mark 6:52, Matt 14:19-20, Mark 6:41, Luk 9:13, Joh 6:11, Matt 15:34

”Han ser ännu suddigt som när man ser människor på långt håll och de ser ut som träd eller stubbar. Så är också vår begynnande kännedom om Kristus, i början är den svag men blir allt starkare och vissare med tiden.” - Luther Detta under utförde Jesus gradvis, för att den som blev botad skulle få tid att i tanke och känsla ta emot nåden som öppnar de andliga ögonen och helar vårt inre, se kap 7:33. Jesus förde den blinde ut på öppen mark innan han botade honom; på så sätt fick denne man först av allt se Guds fria, sköna skapelse när hans ögon öppnades, och innan han fick se andra människor fick han se Herren Jesus, sin Frälsare. På detta sätt vill den himmelske läkaren, när han öppnar våra hjärtans ögon, att vi allra först ska se honom och de under som Guds har gjort, för att vi ska hålla oss till honom endast och inte låta oss förvillas av människors tal eller frågor om den förändring som sker med oss. Han vill också att vi ska tala med honom och lovprisa hans namn. Matt 7:32-33

Se matt 16:13-20 Matt 16:3, Luk 9:18

Se Matt 16:21-33 Matt 16:21, Matt 17:21, Mark 9:31, Mark 10:33, Luk 9:22, Luk 9:44, Luk 18:31, Luk 24:6, 2 Sam 19:22

Jesus vill med detta uppenbara att det var nödvändigt att Guds Son först och främst skulle lida och dö för att världens skulle bli frälst och himmelriket komma till oss. Dessutom behövde hans lärjungar få veta att också de hade kors och bedrövelse att vänta i Jesu efterföljd, och att vägen till härlighet går genom lidande, kamp och strid. Matt 10:38, Matt 16:24, Luk 9:23, Luk 14:27

Se Matt 16:25-26 Med ”mina ord” avses hela frälsningsläran, den heliga Skrift i sin helhet. Den som skäms för detta inför de nonchalanta människorna är ingen Jesu lärjunge. Det är detsamma som att skämmas för Jesus och hans ord, om man skäms för det hån och det lidande som de trogna får utstå som en prövning, om man skäms över gemenskapen med dem som tillhör Kristus. All som inte ödmjukt och frimodigt i ord och handling bekänner honom inför människorna ska inte heller han bekänna sig till på den stora dagen inför sin himmelske Fader. Men märk väl: Bekännelsen måste vara fylld av övertygelse och ödmjuk, sann och helig! Den får inte vara ett hyckleri, den får inte vara ovis, aggressiv, kärlekslös, se Matt 7:6, den får inte ske i onödan, den får inte innehålla skryt, den får inte utgå från en ohelig fanatism och aldrig ske för egen äras skull. Matt 10:39, Matt 16:25, Luk 9:24, Luk 17:33, Joh 12:25, Ps 49:9, Matt 12:39, Matt 10:33, Luk 9:26, Luk 12:8-9, Rom 1:16, 2 Tim 2:12, Matt 25:31