”Hemstad” d.v.s. Nasaret, se Matt 13:57, Luk 4:16 Matt 14:54

De kände honom sedan långt tidigare, han hade vuxit upp tillsammans med dem, de så honom som en av de sina, och nu blev de förargade över hans undergörande vishet och kraft. Även detta var den del av Jesu förnedring. Om Jesu bröder och systrar, se Matt 13:55-56 Joh 6:42

De som regelbundet hör ett rent Guds ord, men vägrar lyda det, föraktar till sist både ordet och dem som förkunnar det. Matt 13:57, Luk 4:24, Joh 4:44

Människors otro kan inte hindra allmaktens under, men den avvisar nådens undergörande gåva, eftersom Herren inte vill tvinga någon att ta emot den. Matt 13:58

Det är verkligen förvånande att människor inte vill ta emot en gåva som är dyrbarare än alla världens skatter, och dessutom är gratis: syndernas förlåtelse, evigt liv, oförstörbara rikedomar, en oförgänglig krona! Ja, det är verkligen så: otron innebär en mycket märklig blindhet. ”Där omkring”, d.v.s. omkring Nasaret. Matt 9:35, Luk 13:22

Matt 10:1, Mark 3:13-14, Luk 6:13, Luk 9:21

Matt 10:9, Luk 9:3

Se matt 10:1-10. Med sandaler menas sulor som binds runt fötterna, och tunikor var vita långskjortor som vanligtvis användes fästa med ett brett skärp kring midjan. Apg 12:8

Se Matt 10:11. Matt 10:11, Luk 9:4

Se Matt 10:12-15 Matt 10:14-15, Luk 9:5, Luk 10:10-12, Apg 13:51, Apg 18:6

Lärjungarna predikade om himmelriket som deras Mästare lärt dem, och att omvändelse och tro var nödvändigt för att komma in i det riket. Omvändelse betyder förändring av tanke och vilja. De som vill komma in i himmelriket uppmanas att vända själ och hjärta till Messias. Som ett tecken på helandets gåva som de förmedlade, och som ett stöd för de sjukas tro använde sig lärjungarna av olja som var ett vanligt läkemedel på den tiden. Detta blev också sed bland de första kristna, se Jak 5:14. Den romersk-katolska kyrkans tradition att ge den s.k. sista smörjelsen åt dem som ligger på dödsbädden och att hävda att detta är ett sakrament kan inte grundas på denna sedvänja eftersom smörjelsen bland de första kristna användes för att de sjuka skulle bli friska, men gavs inte åt dem som man trodde skulle dö. Den undergörande kraften låg inte i oljan utan i tron. Jak 5:14

Se Matt 14:1. Herodes var rädd nu eftersom han hade onda ting på sitt samvete. ”Därför dessa krafter verkade”, grundtexten säger: därför verkar krafterna i honom. Matt 14:1, Luk 9:7, Luk 9:19

Se Matt 16:14 Matt 16:14

Här kommer ett tydligt vittnesbörd om judarnas tro på uppståndelsen fram, även om de hos de flesta bara var en livlös teori.

3 Mos 18:16, 3 Mos 20:21

Herodes respekterade inte Johannes som profet, utan bara som en helig man. Även ogudaktiga människor måste innerst inne ha respekt för dem som är uppriktigt gudaktiga. Matt 14:5, Matt 21:26

1 Mos 40:20, Matt 14:6

Herodias hade sagt åt henne att lägga till det ordet, genast, för att Herodes inte skulle få tid att tänka efter, och Herodes verkställde det också genast eftersom han var berusad både till kropp och själ.

Se Matt 14:1-2

Apostlarna återvände från sitt uppdrag och berättade för Herren Jesus vad de gjort, lärt sig och varit med om, och hur hans kraft genom dem varit verksam. Luk 9:10

På detta sätt ordnade Jesus lugn och stillhet åt sina lärjungar. För alla sanna trogna, men särskilt för Ordets tjänare är det nödvändigt att ofta vara i stilla ensamhet med Herren Jesus i eftertanke och bön. Det är omöjligt att vara Ordets tjänare på ett rätt sätt om man inte umgås med Jesus i det fördolda. Men har man honom med sig är också ödemarken ett paradis. Mark 3:20

De for till den öde trakten på östra sidan av Gennesaret, som i stort var ett skogs- och bergsområde. Om själva stället se Luk 9:10 Matt 14;13, Joh 6:16

I detta visade sig den gode Herdens stora barmhärtighet mot detta folk. De lejda herdarna varken kunde eller ville lära dem frälsningens väg. Om du hungrar och törstar efter rättfärdighet och saknar en trogen herde och lärare, då kommer Jesus själv och mättar din själ med livets ord. Matt 14:14, Jer 23:1, Hes 34:2, Matt 9:36

Matt 14:15, Luk 9:12

Detta sade Jesus för att pröva lärjungarnas tro; han visste precis vad han ville göra. Joh 6:5

Matt 14:17, Luk 9:13, Joh 6:9

”Matlag”, mindre sällskap som skulle äta tillsammans.

Sannolikt bestod varje matlag av hundra, och de var i sin tur delade i två rader så att femtio och femtio satt mitt emot varandra.

Joh 17:1, 1 Sam 9:13

Se Matt 14:15-21

”Befallde”, d.v.s. nödgade dem; de ville alltså inte gärna skiljas från honom. Matt 14:22, Joh 6:16

Jesu liv var ständigt ett bönens liv, och ofta omnämns hans offentliga och enskilda bön: bönen var och är en viktig del av hans kall som medlare, se Hebr 5:7, och Hebr 7:25, och således är han den mästare av vilken vi ska lära oss att be och ta emot bönens ande. Matt 14:23 Matt 14:23

Matt 14:24, Joh 6:17

Se Matt 14:25. Jesus kom till dem, men Markus säger: han skulle just gå förbi dem. Han kom till dem, han kom nära dem, men han ville att de skulle ropa och be att han skulle komma annars hade han gått förbi dem. Så kommer Jesus till alla som är i andlig nöd och visar att han är den som är mäktig att hjälpa och frälsa. Till dem som då åkallar honom kommer han ännu närmare; de får ta emot honom genom tron; då upphör nöden, då stillas stormen i hjärtat, då blir det lugnt och frid.

På samma sätt känner en trogen själ som väckts upp från synden, som är ångerfull eller befinner sig i en prövning, rädsla för Herren Jesus, men han kommer och tilltalar henne med ljuvliga ord och ber henne att inte vara förskräckt. Han visar henne att han inte är något förskräckligt, okänt andeväsen, utan en människa som vi, men helig och syndfri, och en barmhärtig Frälsare, mild och ödmjuk i hjärtat. Så visar han sig genom sitt ord och sin nåd för den ängsliga människan som i syndaånger eller svår prövning liksom svävar på ett brusande hav, i fara att när som helst sjunka ner i djupet. Så gör han genom Evangeliets ljuvliga ljud själen frimodig att be honom komma ännu närmare, och han kommer och stiger in till henne i skeppet, och hon får fira en glädjefest med häpen förundran över den frid och salighet som hon får smaka.

Av det underverk som Jesus gjorde med brödet såväl som av hans förkunnelse skulle de ha lärt känna honom som den som har makt över allting, och då hade de inte behövt förundra sig över något av de underverk han gjorde. Att lärjungarnas hjärtan var förhärdade berodde på att att Jesu försoningsdöd ännu inte hade ägt rum, Jesus var ännu inte förhärligad, och den helige Andes gåva var ännu inte given, därför kunde den helige Ande utgjutas i deras hjärtan vilket sedan skedde på pingstdagen, se Joh 7:39, Apg 2:17. Människan utan Guds Ande, kan inte förstå Herren Jesus eller komma till en rätt tro utan den helige Ande, även om Jesus visade sig för hennes fysiska ögon och gjorde de allra största underverk. Bara den helige Ande kan verka fram tron och ge andligt liv.

Se Matt 9:21. Dessa helandeunder med de sjuka gjorde han överallt dit han kom, för alla dem som sökte hjälp hos honom. Han gick omkring, gjorde väl och hjälpte alla.