Matt 24:1, Luk 21:5

1 Kung 9:7-8, Mika 3:12, Luk 19:44

Matt 24:3, Luk 21:7

Jer 29:8, Matt 24:4, Luk 21:8, Ef 5:6, 2 Thess 2:3, 1 JOh 4:1

Jer 14:14, Jer 23:21

Alla dessa varningar riktade sig till de lärjungar som levde då, och dessa profetior gick i uppfyllelse under deras livstid, och de riktar sig till alla sanna, trogna kristna i alla tider så länge Kristi kyrka väntar på sin Herrens återkomst; men i allra högsta grad är denna profetia ämnad att fungera som varning, ljus och tröst för Herrens trogna i den sista tidens stora påfrestningar. Matt 10:17-18, Matt 24:9, Luk 21:12, Joh 15:19, Joh 16:2, Upp 2:10

Matt 10:19, Luk 12:11, Luk 21:14

Hes 38:21, Mika 7:5-6

Matt 10:22, Matt 24:13, Luk 21:19, Upp 2:7, Upp 3:10

Dan 9:27, Dan 12:11, Matt 24:15, Luk 21:20

Matt 24:33, Luk 17:23, Luk 21:8

Om dessa falska tecken och under, se 5 Mos 13:1-3, 2 Thess 2:9,11, Upp 13:12,14. 5 Mos 13:1, 2 Thess 2:11

Hes 32:7, Joel 2:10, Joel 2:31, Joel 3:15, Matt 24:29, Luk 21:25, Upp 6:12

Dan 7:13, Matt 16:27, Matt 24:30, Mark 14:62, Luk 21:27, Apg 1:11, 1 Thess 4:16, 2 Thess 1:10, Upp 1:7

D.v.s. från himlens och jordens yttersta gränser.

Matt 24:32, Luk 21:29

Matt 24:34, Luk 21:32

Ps 102:27, Jes 40:8, Jes 51:6, Hebr 1:11

Jesus var i sitt ”förnedringstillstånd”, alltså under sin jordiska vandring, inte allvetande i sin mänskliga natur utan endast i sin gudomliga; han utgav sig själv, Fil 2, han lade bort användandet av sina gudomliga egenskaper, och hans mänskliga natur blev fulländad och fullständigt intagen i den gudomliga naturen först efter hans död, uppståndelse och himmelsfärd. Denna självförnedring och självuppoffring som hela vår Frälsares jordiska liv innebär, utgör också en del av det han har åstadkommit för oss och gjort i vårt ställe. Matt 24:36, Apg 1:7

Jämför allt detta med Matt 24 Matt 24:42, Matt 25:13, Luk 12:40, Luk 21:36, 1 Thess 5:6

Här är formuleringen sådan att alla som läser det ska tänka efter och tillämpa orden på sig själv; var och en ska upptäcka att han eller hon är kallad att vara en Herrens tjänare eller tjänarinna, att ständigt vara redo och vänta på hans återkomst.

Med dessa varnings ord: Var därför vakna, som ständigt bör genljuda i vårt hjärtas innersta, har han också visat att han vill ge nåd att vaka och be. Att somna om efter att man blivit väckt ur syndens sömn, är alltså alltid en uppsåtlig synd.