Jesaja 1

1Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.

Herrens klagan över trolösa Juda

2Hör, ni himlar!
Lyssna, du jord,
för Herren talar!
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldtyngda folk,
ni förbrytares avkomma,
ni fördärvade barn!
Ni har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5Var mer ska man slå er,
eftersom ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6Från fotsulan upp till huvudet
finns inget helt,
bara blåmärken, skråmor
och öppna sår
som inte blivit urkramade,
förbundna eller lindrade
med olja.
7Ert land är ödelagt,
era städer nerbrända i eld.
Era åkrar förtärs i er åsyn
av främlingar,
ödelagda som efter
främlingars framfart.
8Dottern Sion står kvar
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul på ett gurkfält,
som en belägrad stad.
9Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar
en liten rest åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.
10Hör Herrens ord,
ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning,
du Gomorrafolk!
11Vad ska jag med
era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännofferbaggar
och gödkalvars fett,
jag har ingen glädje i blod
av tjurar, lamm och bockar.
12När ni kommer för att träda fram
inför mitt ansikte,
vem har då bett er
trampa ner mina förgårdar?
13Bär inte fram fler
meningslösa matoffer!
Röken av dem
är avskyvärd för mig.
Nymånad, sabbat
och utlysta fester –
jag tål inte ondska
och högtid tillsammans.
14Min själ hatar era nymånader
och högtider.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15När ni räcker ut era händer
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16Tvätta er, gör er rena!
Ta bort era onda gärningar
ur min åsyn.
Sluta att göra det som är ont,
17lär er att göra det som är gott!
Sök det rätta,
tillrättavisa förtryckaren,
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18Kom, låt oss gå till rätta
med varandra, säger Herren.
Om än era synder är blodröda
ska de bli snövita,
om än de är röda som scharlakan
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga och lyssnar
ska ni få äta landets goda.
20Men om ni vägrar och trotsar
ska ni förtäras av svärd,
för Herrens mun har talat.
21Vilken prostituerad hon har blivit,
den trogna staden!
Den var full av rättvisa,
rättfärdighet bodde därinne –
men nu mördare.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt
med vatten.
23Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor
och jagar oärlig vinst.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak
kommer inte inför dem.
24Därför säger Herren Gud Sebaot,
Israels Mäktige:
Ve! Jag ska släppa lös
min vrede över mina motståndare
och hämnas på mina fiender.
25Jag ska vända min hand mot dig
och bränna bort ditt slagg
som med lut
och rensa bort alla dina orenheter.
26Jag ska åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare
som du hade i början.
Sedan ska du kallas
"rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27Genom rätt ska Sion bli friköpt,
genom rättfärdighet
de som vänder om.
28Men brottslingar och syndare
ska krossas tillsammans,
de som överger Herren
ska gå under.
29Ja, ni ska få skämmas
över terebinterna som var er lust,
blygas över trädgårdarna
som ni har utvalt,
30för ni ska bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31Och den starke ska bli som fnöske,
hans verk som en gnista.
Båda ska brinna tillsammans
utan att någon kan släcka.

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV