1En vishetspsalm av Asaf.Varför, Gud, har du förkastat ossför alltid?Varför ryker din vredemot fåren i din hjord? 2Tänk på din församlingsom du vann i forna tider,din arvedels stam som du återlöste.Tänk på Sions berg där du tog din boning. 3Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.Allt i helgedomenhar fienden förstört. 4Dina motståndare skränadepå platsen där du möter oss,de satte upp sina fältteckensom tecken. 5Det var som när yxor höjsi en tät skog, 6alla ornament slog de söndermed yxa och hacka. 7De satte eld på din helgedomoch vanhelgade ditt namns boningända till grunden. 8De sade i sina hjärtan:"Vi ska kuva dem fullständigt!"Alla Guds mötesplatserbrände de ner i landet. 9Vi ser inte våra tecken,ingen profet finns kvaroch ingen av oss vethur länge det varar. 10Hur länge, Gud,ska fienden få hånaoch ständigt förakta ditt namn? 11Varför håller du tillbaka din hand,din högra hand?Dra fram den ur din famnoch förgör dem! 12Gud, min kung sedan urminnes tid,du som skapar frälsning på jorden! 13Du delade havet med din makt,du krossade drakarnas huvudenpå vattnet, 14du knäckte Leviatans huvudenoch gav honom till matåt öknens skaror. 15Du lät källa och bäck bryta fram,du lät starka strömmar torka ut. 16Din är dagen, din är också natten,du har skapat ljuset och solen. 17Du har fastställt jordens alla gränser.Sommar och vinter är skapadeav dig. 18Tänk på hur fienden hånar, Herre,hur ett dåraktigt folkföraktar ditt namn! 19Ge inte din turturduvas själåt vilddjuren,glöm inte dina förtrycktas livför alltid! 20Tänk på förbundet,för landets mörka vrårär fulla av våldets nästen. 21Låt inte den kuvadevända skamsen tillbaka,låt den förtryckte och fattigefå prisa ditt namn. 22Res dig, Gud, och för din talan!Tänk på hur dåren hånar digdagen lång. 23Glöm inte dina fienders rop,det skrän som ständigt stigerfrån dina motståndare.
