1För körledaren, till Jedutun. En psalm av David. 2Jag sade:"Jag ska akta migför att synda med min tunga,jag ska sätta lås för min munså länge den gudlöseär framför mig." 3Jag blev stum och tyst,jag höll inne även med det goda,och min plåga blev allt värre. 4Mitt hjärta brann inom mig,medan jag grubbladebrann det som en eld.Då talade jag med min tunga: 5Herre, lär mig förstå mitt slut,att mina dagar har en gräns,så att jag inser hur förgängligjag är. 6Som en handsbreddhar du gjort mina dagar,min livslängd är som ingentinginför dig.Alla människor är bara en vindpust,hur säkra de än står. Sela 7Som en skuggbildvandrar människan omkring,oroar sig till ingen nytta,samlar på högoch vet inte vem som får det. 8Men vad hoppas jag nu på, Herre?Till dig står mitt hopp. 9Rädda mig från alla mina synder,låt mig inte bli hånad av dårar. 10Jag tiger och öppnar inte min mun,för det är du som har gjort det. 11Vänd bort din plåga ifrån mig,jag går under av din hands aga. 12När du tuktar någon för hans skuld,förtär du som mal det han har kärt.Alla människor är bara en vindpust. Sela 13Hör min bön, Herre,lyssna till mitt rop!Var inte tyst inför mina tårar,för jag är en främling hos dig,en gäst som alla mina fäder. 14Vänd bort din blick från mig,så att jag kan le igeninnan jag går bortoch inte finns här mer.
