1En psalm av David. En bön. 2Herre, straffa mig inte i din vrede,tukta mig inte i din glöd! 3Dina pilar har träffat mig,din hand har drabbat mig. 4Jag har inget helt i min kropppå grund av din vrede,ingen frid i mina benpå grund av min synd. 5Min syndaskuldgår mig över huvudet,den tynger migsom en alltför tung börda. 6Mina sår stinker och rinnerpå grund av min dårskap. 7Jag går krokig och djupt böjd,hela dagen går jag sörjande. 8Mina höfter är fulla av brand,jag har inget helt i min kropp. 9Jag är maktlös och helt krossad,jag ropar i mitt hjärtas ångest. 10Herre, du känner all min längtan,mina suckar är inte dolda för dig. 11Mitt hjärta slår häftigt,min kraft har lämnat mig.Mina ögons ljus är också borta. 12Mina nära och kärahåller sig borta från min plåga,mina närmaste stannar på avstånd. 13De som vill ta mitt liv lägger snaror,de som söker min olyckatalar om min undergång.Ständigt tänker de på svek. 14Men jag liknar en döv som inte hör,en stum som inte öppnar sin mun. 15Jag liknar en man som inte hör,en vars mun saknar svar, 16för jag hoppas på dig, Herre.Du ska svara, Herre min Gud. 17Jag tänker:Låt dem inte triumfera över migeller förhäva sig över mignär min fot vacklar, 18för jag är nära att falla,jag känner ständigt min smärta. 19Jag bekänner min skuld,jag sörjer över min synd. 20Mina fiender lever och är mäktiga,många hatar mig utan orsak. 21De lönar gott med ont,de är emot migför att jag strävar efter det goda. 22Överge mig inte, Herre !Min Gud, var inte långt ifrån mig. 23Skynda till min hjälp,Herre, min frälsning!
