Psaltaren 142

1En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan.
2Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV