Psaltaren 141

1En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont,
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.
8Men till dig, Herre min Herre,
ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt.
Förkasta inte min själ !
9Bevara mig från snarorna
de lägger för mig,
från förbrytarnas fällor.
10Låt de gudlösa fastna
i sina egna nät
medan jag går trygg förbi.

Läsinställningar

Översättningar
Kommentarsverk
Inställningar
Användarinställningar

Bibelöversättningar

1917
B2000
SFB15
SKB-I
SKB-L
SRB
TORE
LXX
BLB
BSB
KJV