1Tacka Herren, för han är god,evig är hans nåd! 2Så ska Herrens friköpta säga,de han har friköptfrån fiendens hand 3och samlat från länderna,från öst och väst,nord och syd. 4De irrade i öknen på öde stigar,de fann ingen staddär de kunde bo. 5De var hungriga och törstiga,deras själ mattades. 6Men de ropade till Herreni sin nöd,och han räddade demur deras svårigheter. 7Han ledde dempå den rätta vägentill en stad där de kunde bo. 8De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn, 9för han mättarden längtande själenoch fyller den hungrande själenmed sitt goda. 10De satt i mörker och dödsskugga,fångna i nöd och i bojor av järn, 11för de hade trotsat Guds ordoch föraktat den Högstes råd. 12Han ödmjukade deras hjärtanmed lidande,de föll och ingen hjälpare fanns. 13Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter. 14Han förde dem ut ur mörkeroch dödsskuggaoch slet sönder deras bojor. 15De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn, 16för han krossade portarav kopparoch knäckte bommar av järn. 17De blev dårar genom sitt upproroch fick lida för sina synder, 18de kände avsky för all matoch närmade sig dödens portar. 19Men de ropade till Herren i sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter. 20Han sände sitt ordoch botade democh räddade dem från undergång. 21De ska tacka Herren för hans nådoch hans undermot människors barn, 22de ska offra lovets offeroch förkunna hans verkmed jubel. 23De for ut på havet med skeppoch drev handel på väldiga vatten, 24de såg Herrens gärningaroch hans under i havets djup. 25Han talade och framkalladeen stormvindså att havets vågor gick höga. 26De for upp mot himlenoch ner i djupen,deras själ var förtvivladi faran. 27De vinglade och ragladesom druckna,all deras vishet var borta. 28Men de ropade till Herreni sin nöd,och han förde dem utur deras svårigheter. 29Han stillade stormenoch vågorna tystnade. 30De gladdes över att det blev lugnt,och han förde dem till hamnendit de ville. 31De ska tacka Herren för hans nådoch hans undermot människors barn, 32de ska upphöja honomi folkets församlingoch prisa honom i de äldstes råd. 33Han gjorde floder till öken,källor till törstig mark 34och bördigt land till saltjordpå grund av invånarnas ondska. 35Han gjorde öknentill vattenrik sjöoch torrt land till källor, 36han lät de hungriga leva däroch bygga en staddär de kunde bo. 37De sådde åkraroch planterade vingårdarsom gav rik skörd. 38Han välsignade democh de blev många,han lät inte deras boskap bli färre. 39Sedan blev de färreoch tyngdes av förtryck,olyckor och bekymmer. 40Han öste förakt över furstarnaoch lät dem irra i väglös ödemark, 41han upphöjde den fattigeur eländetoch förökade familjernasom hjordar. 42De ärliga ser det och gläds,all ondska måste tiga. 43Den som är vis bör ta till sig dettaoch tänka på Herrens nådegärningar.
