1Halleluja!Tacka Herren, för han är god,evig är hans nåd. 2Vem kan beskrivaHerrens väldiga gärningaroch förkunna allt hans lov? 3Saliga är de som följer det rätta,som alltid handlar rättfärdigt. 4Tänk på mig, Herre,efter din nåd mot ditt folk,kom till mig med din frälsning, 5så att jag får se dina utvaldas lycka,dela ditt folks glädjeoch berömma mig med din arvedel. 6Vi har syndat som våra fäder,vi har gjort fel,vi har varit ogudaktiga. 7Våra fäder i Egyptentog inte lärdom av dina under,de tänkte inte pådina många nådegärningarutan gjorde uppror vid havet,vid Röda havet. 8Men han frälste demför sitt namns skull,för att göra sin makt känd. 9Han talade strängt till Röda havetoch det blev torrt,han förde dem genom djupensom i en öken. 10Han frälste demfrån motståndarens handoch befriade demfrån fiendens grepp. 11Vattnet täckte deras fiender,inte en enda av dem blev kvar. 12Då trodde de hans ordoch sjöng hans lov. 13Men snart glömde dehans gärningar,de väntade inte på hans råd. 14De greps av begär i öknenoch frestade Gud i ödemarken. 15Han gav dem vad de begärde,men sände tärande sjukdomi deras själ. 16De fylldes av avundmot Mose i lägretoch mot Aron, Herrens helige. 17Men jorden öppnade sigoch slukade Datan,den begravde Abirams grupp. 18Eld slog upp i deras grupp,lågorna brände de gudlösa. 19De gjorde en kalv vid Horeboch tillbad en avgudabild, 20de bytte bort sin härlighetmot bilden av en tjursom äter gräs. 21De glömde Gud, sin Frälsare,som gjort väldiga ting i Egypten, 22underbara verk i Hams land,förunderliga gärningarvid Röda havet. 23Han hotade att förgöra dem,men Mose, hans utvalde,ställde sig i vägenför att vända bort hans vredefrån att fördärva dem. 24De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord. 25De klagade i sina tältoch lyssnade intetill Herrens röst. 26Då lyfte han sin hand mot democh svor att låta dem falla i öknen, 27att låta deras barnfalla bland hednafolkenoch spridas ut i länderna. 28De band sig till Baal-Peoroch åt av offren till de döda, 29de väckte Guds vredemed sina gärningaroch en hemsökelse bröt utbland dem. 30Men Pinehas steg framoch skipade rätt,och hemsökelsen hejdades. 31Det räknades honomtill rättfärdighetfrån släkte till släkte, för evig tid. 32De väckte hans vredevid Meribas vattenoch Mose fick lida för deras skull, 33för de trotsade hans andeså att tanklösa ordkom över hans läppar. 34De förgjorde inte folkensom Herren befallt dem, 35de beblandade sigmed hednafolkenoch lärde sig deras gärningar. 36De tjänade deras avgudar,och dessa blev en snara för dem. 37De offrade sina söner och döttraråt onda andar, 38de spillde oskyldigt blod,sina söners och döttrars blodsom de offrade åtKanaans avgudarså att landet vanhelgades av blodet. 39De blev orena genom sina gärningaroch var trolösa i allt de gjorde. 40Då upptändes Herrens vredemot hans folk,och han avskydde sin arvedel. 41Han gav demi hednafolkens hand,och de som hatade demfick härska över dem. 42Deras fiender förtryckte dem,de kuvades under deras hand. 43Han räddade dem gång på gång,men de var upproriskai sina planer och sjönk allt djuparegenom sin synd. 44Men han såg till dem i deras nödnär han hörde deras rop, 45han tänkte på sitt förbund med democh förbarmade sigför sin stora nåds skull. 46Han lät dem finna barmhärtighethos alla som fört dem borti fångenskap. 47Fräls oss, Herre vår Gud,och samla oss från hednafolken,så att vi får prisa ditt heliga namnoch ha vår ära i att lova dig.__ 48Välsignad är Herren, Israels Gud,från evighet till evighet!Och allt folket ska säga: "Amen!"Halleluja!
