1Ropa du!Finns det någon som svarar dig?Till vem av de heliga vänder du dig? 2Dåren dödas av sin ilska,den oförnuftige av sin förbittring. 3Jag såg en dåre som slagit rot,men strax förbannade jag hans boning. 4Hans barn är fjärran från frälsning,de trampas ner i portenoch ingen räddare finns. 5Den hungrige slukar hans skörd,den rövas borttill och med bland törnen.De törstiga flämtarefter deras rikedom, 6för nöden kommer inte ur stoftet,olyckan skjuter inte upp ur marken. 7Men människan föds till mödaliksom eldens gnistorflyger mot höjden. 8Men jag skulle söka Gudoch inför Gud lägga fram min sak. 9Han gör stora och outgrundliga ting,fler under än någon kan räkna. 10Han ger jorden regnoch sänder vatten över markerna. 11Han upphöjer de ringaoch hjälper de sörjande. 12Han gör de listigas anslag om intetså att deras händer inte får framgång. 13Han fångar de visa i deras slughetoch låter de svekfulla förhasta sigvid sina rådslag. 14Om dagen möter de mörker,de famlar mitt på dagensom om det var natt. 15Han räddar från svärdet i deras mun,den fattige från den mäktiges hand. 16Den nödställde får åter ett hopp,orätten måste stänga sin mun. 17Se, salig är den människasom Gud tuktar.Förkasta inteden Allsmäktiges fostran, 18för han sargar och förbinder,han slår och hans händer helar. 19Sex gånger räddar han dig ur nöden,och sjunde gången drabbar dig intedet onda. 20I tider av svälträddar han dig från dödenoch i krig från svärdets våld. 21Från tungors gissel göms du undan,du behöver inte vara räddnär förödelse kommer. 22Du kan le åt förödelse och svält,du behöver inte vara räddför vilddjur, 23för du står i förbundmed markens stenar,markens vilddjur håller fred med dig. 24Du ska veta att ditt tält står tryggt,när du synar din boningska inget saknas. 25Du ska veta att din ätt förökas,att dina efterkommandeblir som gräset på marken. 26Du kommer i gravennär du nått full mognad,som sädeskärven bärgasnär tiden är inne. 27Se, vi har utforskat detta,så är det.Hör det och tänk på det noga.
