1Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2Han sade: 3Låt dagen då jag föddesbli utplånad,och natten som sade:”En pojke är född.” 4Låt den dagen vändas i mörker,må Gud i höjdeninte fråga efter denoch inget dagsljus lysa över den. 5Låt mörker och dödsskuggaåterkräva denoch molnen sänka sigöver den.Låt mörker slå den med skräckunder dagen. 6Låt den natten gripasav tjockaste mörker,låt den inte räknasbland årets dagareller få rum i månadernas krets. 7Ja, låt den natten bli ofruktsam,låt inget jubel höras under den. 8Låt dem som besvärjer dagarförbanna den,de som kan mana fram Leviatan. 9Låt dess stjärnor förmörkasinnan dagen gryr,låt den förgäves vänta efter ljus,låt den aldrig få segryningens strålar, 10för den stängde inte dörrarnatill min moders livoch dolde inte olyckan för mina ögon. 11Varför fick jag inte dö vid födseln,förgås när jag komur min moders liv? 12Varför fanns knänsom tog emot mig,varför bröst där jag fick dia? 13Då hade jag legat i ro,jag hade sovit och vilat 14tillsammans med kungaroch jordens rådsherrarsom byggde sig palatslika gravar, 15eller med furstar som ägde guldoch fyllde sina hus med silver. 16Eller varför blev jag inte nergrävdsom ett dödfött foster,som ett barn som aldrig såg ljuset? 17Där rasar inte de gudlösa längre,där vilar de som uttömt sin kraft. 18Där har alla fångar fått ro,de hör inte slavdrivarens röst. 19Små och stora är där lika,och slaven är fri från sin herre. 20Varför ges ljus åt den olyckligeoch liv åt plågade själar, 21som längtar efter dödenutan att den kommeroch söker den mer än någon skatt, 22som gläds i jubel och fröjdar signär de finner sin grav? 23Varför ges livåt en man vars väg är dold,åt den som är instängd av Gud? 24Suckar har blivit mitt dagliga bröd,mina sorgerop strömmar som vatten, 25för det jag var rädd förhar drabbat mig,det jag fasade för kommer över mig. 26Jag får ingen rast,ingen ro, ingen vila,ångest kommer över mig.
