1Varför har den Allsmäktigeinga domstider i förvar?Varför får inte hans vännerse hans dagar? 2De flyttar gränsstenar,de rövar bort hjordaroch för dem i bet. 3De för bort de faderlösas åsnaoch tar änkans ko i pant. 4De tränger bort de fattigafrån vägen,alla nödställda i landetmåste gömma sig. 5Se, som vildåsnor i öknengår de ut till sin gärning.De söker efter mat,och hedmarken ger dem bröd åt barnen. 6De skördar foder på fältet,de plockar det som finns kvar i den gudlöses vingård. 7Nakna ligger de om natten,utan kläder,de har inget att skyla sig medi kölden. 8De dränks av skurar från bergen,i brist på skyddhåller de sig tätt intill klippan. 9Faderlösa slits från sin mors bröstoch tas i pant från den fattige. 10De måste gå omkring nakna,utan kläder,hungrande bär de på kärvar. 11Mellan deras murarpressar de ut olja,törstande trampar de vinpressen. 12Från staden hörsde döendes jämmer,svårt sårade ropar på hjälp.Men Gud bryr sig inte omondskan. 13Andra har blivit fiender till ljuset,de känner inte dess vägaroch håller sig inte på dess stigar. 14Så snart det dagasstiger mördaren upp,han dödar den nödställde och fattige,och om natten blir han tjuvars like. 15Äktenskapsbrytarens ögaspanar efter skymningen,han tänker: ”Inget öga får se mig”och täcker sitt ansikte med en slöja. 16Vid mörkrets inbrottbryter de sig in i husen,om dagen låser de in sig.De vill inte veta av ljuset, 17för svartaste mörkerär morgon för dem alla,de är väl förtrognamed mörkrets fasor. 18De är skum på vattenytan.Deras mark är förbannad i landet,ingen styr sin färd till vingårdarna. 19Som torka och hetta slukar snövatten,så slukar dödsriketden som har syndat. 20Modersskötet glömmer honom,maskar frossar på honom,ingen bevarar hans minne.Orätten bryts som ett träd. 21Han gör illa den ofruktsammasom inte kan födaoch är inte god mot änkan. 22Men Gud rycker bort de starkagenom sin kraft.När han griper inkan de inte vara säkra för sitt liv. 23Han ger dem trygghet och vila,men hans ögon vakaröver deras vägar. 24En kort tid är de upphöjda,sedan är de borta,de slås ner och skördas som alla,de vissnar som axens toppar. 25Om det inte är så,vem kan visa att jag ljugeroch göra mina ord om intet?
