1Då tog Elifas från Teman till orda och sade: 2Ska en vis man tala så i vädretoch fylla sitt bröstmed östanvind? 3Ska han försvara sin sakmed värdelöst tal,med ord till ingen nytta? 4Ja, du gör gudsfruktan om intetoch hindrar andakt inför Gud, 5för din synd lägger orden i din munoch du väljer listigt tal. 6Din egen mun dömer dig, inte jag,dina egna läppar vittnar emot dig. 7Var du den första människasom föddes?Blev du till innan höjderna fanns? 8Var du åhörare i Guds hemliga råd?Har du tagit vishetenför dig själv? 9Vad vet du som vi inte vet?Vad förstår du som vi inte förstår? 10Här hos oss finnsbåde gråhårsman och åldring,mycket äldre än din far. 11Är inte Guds tröst nog för dig,de milda ord som talas till dig? 12Varför leds du bort av ditt hjärtaoch varför gnistrar dina ögon? 13Du vänder din ande mot Gudoch öser ut ord ur din mun. 14Vad är en människa,att hon skulle vara ren,att en av kvinna föddskulle vara rättfärdig? 15Gud kan inte lita på sina heliga,inför hans ögonär inte himlarna rena, 16hur mycket mindre då densom är avskyvärd och fördärvad,en människa som dricker orättfärdighetsom vatten! 17Lyssna, jag vill säga dig något,det som jag sett vill jag berätta, 18vad visa män fört vidare från sina fäder och inte förtigit, 19från dem som ensamma fick landetutan att någon främlingträngde in bland dem: 20Den gudlöse plågas av ångesti alla sina dagar,den våldsammes år är räknade. 21Skräckröster ljuder i hans öron.I hans trygghet kommer förhärjarenöver honom. 22Han har inget hopp om räddningur mörkret,svärdet är bestämt för honom. 23Han irrar efter brödoch undrar var det finns.Han vet att mörkrets dag är nära. 24Ångest och nöd skrämmer honom,de slår ner honomsom en kung rustad till strid, 25för han har lyft sin hand mot Gudoch förhäver sigmot den Allsmäktige. 26Med styv nackestormar han mot honom,väl skyddad bakom sina sköldar. 27Han har täckt sitt ansikte med fetmaoch hans midja sväller av fett. 28Han bosätter sig i ödelagda städer,i hus där man inte kan bo,som är bestämda till ruiner. 29Han blir inte rik,hans välstånd ska inte bestå,hans skördar ska inte luta tungtmot marken. 30Han kan inte fly undan mörkret,hans knoppar ska förtorkaav hetta,han ska förgåsgenom Guds muns ande. 31Han ska inte lita till tomhet,då bedrar han sig,för tomhet blir hans lön. 32I förtid ska hans mått bli fyllt,och hans kronaska inte grönska mer. 33Han ska tappa sina omogna druvorsom en vinstock,fälla sina blommor som ett olivträd, 34för den gudlöses hus blir ofruktsamtoch eld förtär de hus där mutor tas. 35De går havande med eländeoch föder fördärv,deras moderliv alstrar förvillelse.
