1När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: ”Varför står ni bara och ser på varann?” 2Och han fortsatte: ”Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör.” 3Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten. 4Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land. 6Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. 7När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: ”Var kommer ni ifrån?” De svarade: ”Från Kanaans land för att köpa säd.” 8Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9Då tänkte Josef på drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: ”Ni är spejare. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd.” 10De svarade honom: ”Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare.” 12Men han sade till dem: ”Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd.” 13De svarade: ”Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre.” 14Josef sade till dem: ”Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever.” 17Sedan höll han dem i förvar i tre dagar. 18På tredje dagen sade Josef till dem: ”Om ni vill leva så gör så här, för jag fruktar Gud. 19Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er. 20Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa dö.” Och de gjorde så. 21Men de sade till varandra: ”Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.” 22Ruben svarade dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.” 23Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk. 24Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.
