1 Ingen är så dumdristigatt han retar honom.Vem vågar då sätta sig upp mot mig?2 Vem har gett mig någotsom jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen. 3Jag vill inte tiga om hans lemmar,om hans styrka och sköna gestalt.4Vem kan rycka av honom hans dräkt?Vem kan ta sig inmellan hans båda käkar? 5Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?Runt hans tänder bor skräck.6Stolta sitter sköldarnas rader,sammanfogade och fast förseglade,7den ena tätt mot den andra,ingen luft tränger in däremellan.8De sitter fast mot varandra,de griper in i varandraoch kan inte skiljas åt.9När han fnyser blixtrar det av ljus,hans blickar är somgryningens strålar.10Hans gap sprutar flammor,gnistor av eld bryter fram.11Ur hans näsborrar stiger röksom från en kokande grytapå elden.12Hans andedräkt kan tända kol,lågor går ut ur hans gap.13På hans nacke bor styrkan,och skräcken dansar framför honom.14Hans hudveck är fasta,de sitter hårt och orubbligt.15Hans hjärta är hårt som sten,som den understa kvarnstenen.16När han reser sig bävar hjältar,de tappar fattningen i ångest.17Svärdet som träffar håller inte stånd,inte heller spjut, pil eller lans.18Han räknar järn som halm,koppar som murket trä.19Bågskott får honom inte att fly,för honom är slungstenar som agnar.20Stridsklubban räknar han som halm,han skrattar åt rasslet av lansar.21Hans buk är som skarpa lerskärvor,han sätter spår i dynsom en trösksläde.22Han får djupet att koka som en gryta,han får havet att skummasom när man kokar salva.23Bakom honom går ett lysande stråk,djupet tycks få silverhår.24Inget på jorden är hans like,han skapades utan fruktan.25Han ser på allt som är upphöjt,han är kung över allt som är stolt.
