1Man berättade för David: ”Filisteerna anfaller nu Keila och plundrar logarna”. 2Då frågade David Herren : ”Ska jag dra ut och slå dessa filisteer?” Herren svarade David: ”Gå och slå filisteerna och rädda Keila.” 3Men Davids män sade till honom: ”Vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Ska vi dessutom dra i väg till Keila mot filisteernas här?” 4David frågade Herren igen, och Herren svarade honom: ”Bryt upp och dra ner mot Keila, för jag har gett filisteerna i din hand.” 5Då drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap. Han tillfogade dem ett stort nederlag och räddade invånarna i Keila. 6När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Keila hade han med sig en efod ner dit. 7Då man berättade för Saul att David hade kommit till Keila, sade Saul: ”Gud har gett honom i min hand, för han har stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar.” 8Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Keila och omringa David och hans män. 9Men när David fick veta att Saul hade onda planer mot honom, sade han till prästen Ebjatar: ”Hämta efoden !” 10Och David sade: ”Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul tänker komma till Keila och ödelägga staden för min skull. 11Kommer Keilas män att utlämna mig åt honom? Kommer Saul att dra ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta!” Herren svarade: ”Han kommer.” 12David frågade vidare: ”Kommer Keilas män att utlämna mig och mina män åt Saul?” Herren svarade: ”De kommer att utlämna er.” 13Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Keila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Keila, avstod han från att dra ut.
