1Men Efraims män sade till Gideon: ”Varför gjorde du så här mot oss och kallade inte på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna?” Och de gick skarpt till rätta med honom. 2Han svarade dem: ”Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? 3Det var i er hand som Gud gav de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat göra i jämförelse med er?” När han talade så, lade sig deras upprördhet mot honom. 4Gideon kom till Jordan, och han gick över tillsammans med de trehundra man som var med honom. De var trötta av förföljandet. 5Därför sade han till Suckots män: ”Ge några brödkakor åt folket som följer mig. De är utmattade, och jag förföljer Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna.” 6Men ledarna i Suckot svarade: ”Har du då redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt din här?” 7Gideon svarade: ”När Herren ger Seba och Salmunna i min hand, ska jag tröska sönder ert kött med ökentörnen och tistlar.” 8Så fortsatte han därifrån upp till Penuel och sade samma sak, och Penuels män gav honom samma svar som männen i Suckot. 9Då sade han också till männen i Penuel: ”När jag kommer välbehållen tillbaka ska jag riva ner det här tornet.” 10Men Seba och Salmunna befann sig i Karkor och hade med sig sina härar, omkring 15 000 man, allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 man beväpnade med svärd. 11Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och överföll hären, som hade trott sig vara i säkerhet. 12Seba och Salmunna flydde, men han följde efter dem och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. 13När Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden, ner från Hereshöjden, 14grep han en ung man, en av Suckots män. Gideon frågade ut honom, och den unge mannen skrev ner namnen på ledarna och de äldste i Suckot, sjuttiosju män. 15När Gideon kom till Suckots män sade han: ”Här är nu Seba och Salmunna, som ni hånade mig för och sade: Har du redan Seba och Salmunna i din hand, eftersom vi skulle ge bröd åt dina utmattade män?” 16Därefter lät han gripa stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och lät Suckots män få känna av dem. 17Tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden. 18Sedan frågade han Seba och Salmunna: ”Hurdana var männen som ni dödade på Tabor?” De svarade: ”De liknade dig, var och en såg ut som en kungason.” 19Gideon sade: ”Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Hade ni låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er.” 20Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: ”Gå fram och döda dem.” Men han drog inte sitt svärd, för han var rädd. Han var ju bara en pojke. 21Då sade Seba och Salmunna: ”Kom fram själv och hugg ner oss! Som mannen är, så är hans styrka.” Då gick Gideon fram och dödade Seba och Salmunna. Han tog också månsmyckena som deras kameler hade runt halsen.
