1Lyssna, ni himlar, jag vill tala!Hör, du jord, min muns ord! 2Som regnet ska min lära droppa,som daggen ska mitt tal flöda,som rikligt regn på grönska,som regnskurar på gräs. 3Herrens namn ska jag förkunna.Ge ära åt vår store Gud! 4Han är Klippan,fullkomliga är hans gärningar,för alla hans vägar är rätta.En trofast Gud utan svek,rättfärdig och rättvis är han. 5De har handlat illa mot honom,de är inte hans barn utan en skam,ett förvänt och avogt släkte. 6Är det så du lönar Herren,du dåraktiga och ovisa folk?Är han inte din Farsom skapade dig,han som danade och formade dig? 7Kom ihåg forna dagar.Ge akt på gångna släktens år.Fråga din far, han ska berätta för dig,dina äldste, de ska säga dig det. 8När den Högste gav arvslotter åt folken,när han spred ut människors barn,då utstakade han gränserna för folkenefter antalet av Israels barn, 9för Herrens del är hans folk,Jakob är hans arvedels lott. 10Han fann honom i öknens land,i ödslig, tjutande ödemark.Han omslöt honomoch tog honom i sin vård,han bevarade honomsom sin ögonsten. 11Som en örn väcker upp sitt booch svävar över sina ungar,så bredde han ut sina vingaroch tog emot honomoch bar honom på sina fjädrar. 12Endast Herren ledde honom,ingen främmande gud vid hans sida. 13Han lät honom gå framöver landets höjder och äta av markens gröda.Han lät honom suga honungur bergetoch olja ur den hårda klippan. 14Han gav honom gräddmjölk av koroch sötmjölk av fårmed det bästa av lamm,baggar från Bashan och bockar,det bästa och finaste vete.Druvors blod fick du dricka,skummande vin. 15Då blev Jeshurun fet och slog bakut.Du blev fet och tjock och stinn.Han övergav Gud, sin skapare,och föraktade sin frälsnings klippa. 16De retade honommed främmande gudar,väckte hans vrede med vidrigheter. 17De offrade åt onda andarsom inte är Gud,åt gudar de inte kände,nya gudar som nyss kommit tilloch som era fäder inte fruktade. 18Du övergav Klippan som födde dig,du glömde Gud som gav dig livet. 19Herren såg det och förkastade dem,eftersom hans söner och döttrarhade kränkt honom. 20Han sade:Jag ska dölja mitt ansikte för dem,jag ska se vilket slut de får,för de är ett förvänt släkte,barn utan trohet. 21De har provocerat migmed gudar som inte är gudar,väckt min vredemed sina tomma avgudar.Därför ska jag provocera demmed det som inte är ett folk,med ett dåraktigt hednafolkska jag väcka deras förtret. 22För en eld är tänd av min vrede,den brinner till dödsrikets djup.Den förtär jorden med dess grödaoch sätter bergens grundvalari brand. 23Jag ska hopa olyckor över dem,jag ska skjuta mina pilarmot dem. 24Svält ska drabba dem,feberglöd förtära dem,pest som bittert pinar.Jag ska sända vilddjurens tändermot democh gift från ormarsom krälar i stoftet. 25Ute ska svärdet dräpa deras barn,inne gör skräcken det.Unga män och jungfrur förgås,spädbarn och grånade män. 26Jag skulle säga:Jag ska skingra dem,utplåna minnet av dembland människor, 27om jag inte fruktadefiendens hån,att deras ovännerskulle misstolka det och säga:Vår hand är mäktig,det var inte Herren som gjorde allt detta. 28De är ett rådlöst folk,och förstånd finns inte i dem. 29Vore de visa skulle de inse detta,de skulle förstå vilket slutde måste få. 30Hur kan en jaga tusen framför sig,två driva tiotusen på flykten,om inte deras Klippa hade sålt dem,Herren hade utlämnat dem? 31Våra fienders klippaär inte som vår Klippa,det kan de själva döma om, 32för deras vinstockär från Sodoms vinstockoch från Gomorras fält.Deras druvor är giftiga druvor,deras klasar är beska. 33Deras vin är ormars etter,kobrors grymma gift. 34Sådant ligger förvarat hos mig,förseglat i mina förrådshus. 35Min är hämnden och vedergällningenvid tiden då deras fot ska vackla,för deras olyckas dag är nära,det som väntar demkommer med hast. 36Herren ska ta sig an sitt folks sakoch förbarma sig över sina tjänare,när han ser att deras kraft är bortaoch att ingen finns kvar,varken slav eller fri. 37Då ska han fråga:Var är deras gudar,klippan som de flydde till, 38de som åt deras slaktoffers fettoch drack deras dryckesoffers vin?De får komma och hjälpa er,de får vara ert beskydd. 39Se nu: Jag, jag är Gud,det finns ingen Gudvid sidan av mig.Jag dödar och jag gör levande,jag slår och jag helar.Ingen kan rädda ur min hand. 40Se, jag lyfter min handmot himlen och säger:Så sant jag lever för evigt: 41När jag vässatmitt flammande svärdoch min hand skipar rätt,ska jag ta hämnd på mina ovänneroch straffa dem som hatar mig. 42Jag ska göra mina pilarberusade av blod,mitt svärd ska mätta sig av kött,av fallnas och fångnas blod,av fiendehövdingars huvuden. 43Jubla, ni hednafolktillsammans med hans folk, för han hämnas sina tjänares blod.Han tar hämnd på sina ovänneroch bringar försoning för sitt land,sitt folk. 44Mose kom tillsammans med Hosea, Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”
