1I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta . Han ska utföra min vilja i allt. 23Från hans efterkommande har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp. 26Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav. 30Men Gud uppväckte honom från de döda, 31och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. 32Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag . 34Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick . 35Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen . 36När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen. 38Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: 41Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar, en gärning ni aldrig kommer att tro när den berättas för er." 42När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd. 44Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade. 46Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning ända till jordens yttersta gräns." 48När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49Och Herrens ord spreds över hela området. 50Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium. 52Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.

