Apg 10 | Bibelkommentarer.se

Apostlagärningarna 10

¹I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. ²Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

³En dag runt nionde timmen såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" ⁴Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. ⁵Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ⁶Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

⁷När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. ⁸Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Petrus ser en syn

⁹Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen. ¹⁰Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. ¹¹Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, ¹²och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ¹³Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" ¹⁴Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." ¹⁵Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." ¹⁶Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

¹⁷Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. ¹⁹Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

²¹Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" ²²De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus möter Cornelius

Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. ²⁴Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ²⁶Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

²⁷Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. ²⁸Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

³⁰Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig ³¹och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. ³²Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. ³³Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

³⁴Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ³⁶Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ³⁷och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ³⁸hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ³⁹Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ⁴¹inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ⁴²Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ⁴³Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot Anden

⁴⁴Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, ⁴⁶eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

⁴⁷Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" ⁴⁸Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Apostlagärningarna 10

Petrus ser en syn

Petrus möter Cornelius

Petrus tal

Hedningarna tar emot Anden

Läsinställningar

Bibelöversättningar

Kommentarsverk

Inställningar