Joh 5 | Bibelkommentarer.se

Johannesevangeliet 5

¹Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ²Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, ³och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

⁴Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁵Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" ⁶Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." ⁷Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd och gå!" ⁸Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, ⁹och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." ¹⁰Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" ¹¹Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" ¹²Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

¹³Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." ¹⁴Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ¹⁵Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. ¹⁶Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." ¹⁷Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu relation till sin Far

¹⁸Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. ¹⁹Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. ²⁰För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. ²¹Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen ²²för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

²³Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

²⁴Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. ²⁵För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. ²⁶Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. ²⁷Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst ²⁸och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. ²⁹Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

³⁰Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. ³¹Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ³²Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³³Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. ³⁴Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.

³⁵Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. ³⁶Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁷och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ³⁸Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, ³⁹men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴⁰Jag tar inte emot ära från människor. ⁴¹Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴²Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. ⁴³Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

⁴⁴Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ⁴⁵Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. ⁴⁶Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"

Johannesevangeliet 5

Jesu relation till sin Far

Läsinställningar

Bibelöversättningar

Kommentarsverk

Inställningar