1Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande. 6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet. 8I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: 14"Ära åt Gud i höjden,och frid på jordenbland människorsom han älskar." 15När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren . 24De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor . 25I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. 27Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: 29"Herre, nu låter du din tjänaregå hem i frid,så som du har lovat, 30för mina ögon har settdin frälsning 31som du har berettinför alla folk: 32ett ljus med uppenbarelseför hedningarnaoch härlighetför ditt folk Israel." 33Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras." 36Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. 39När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
